Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slagna teologi imponerat. Med spets mot Schellings
åskådning heter det i cit. brev till Wieselgren: »Var och
en vet, att (jag) livligt älskar naturalhistorien. Men den
nya naturfilosofien vill jag ingenting. Man har borttagit
teologien, denna sköna naturfilosofi. Vilket outgrundligt
konstverk är icke ögat! De gamla sade: vilken samman?
sättning för ett så viktigt organ! Vilken Guds vishet!
Nej, nu heter det: ögat är ej så sammansatt för att se,
utan det ser, emedan det tillfälligt är så sammansatt.
Man erkänner artisten till en camera obscura men ej till
ögat».
Den leibnizska filosofiens popularisator, Chr. Wolff,
hade Ödmann mött redan på gymnasium. Det något
ironiska sätt, varpå Hågkomster omnämner logices lek#
torn Alin — »en ganska genomdriven wolffian» — tyder
icke på någon större respekt för methodus demonstra#
tiva. Särskilt fann han terminologien odräglig. Däremot
har han säkerligen tilltalats av den rationella läggningen
i Wolffs filosofi, framför allt det energiska betonandet av
sensus communis.
Ödmanns filosofiska utgångspunkt var den lockeska
empirismen, en ungdomskärlek, som han alltid förblev
trogen1. Erfarenheten sviker icke, är ett ord, som han
gärna har på tungan. Med mera humor än djupsinne
kåserar han för Wieselgren2: »Några ord om erfaren*
heten. Jag menar, att den giver mig mer visshet än alla
syllogismer. Nej, erfarenheten bedrager. Fråga då Hob
1 »I afseende på philosophien befinner jag mig alldeles på samma
ståndpunkt, som då vi åtskildes i Christiernins kollegier», skriver han d.
15 dec. 1815 till Olov Bjurbäck.
2 Lit. cit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
