- Project Runeberg -  Samuel Ödmann /
337

(1923) [MARC] Author: Henning Wijkmark
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Naturligtvis var Ödmanns nationella medvetande av
ett något starkare slag — han träffas dock på samma
linje och reagerar överraskande svagt mot i fosterlandets
öden djupt ingripande händelser. Gustav III:s mord fram#
kallar blott denna lakoniska anmärkning1: »Academke
(antiquitatum Holmensis) negotia turbavit»; han kan fylla
flera brevsidor med kulturellt smågods, han skriver till
höger och vänster om hur många hundra predikoutkast
han korrigerat, för Finlands öde, för fosterlandets djupa
misär har han icke ett ord, icke en reflexion. För honom
fanns intet högre än medborgerlig frihet, kultur, upplys#
ning. Bäst och tryggast vore att låta världen »vadere
sicut vadit»2.

Givetvis sammanhänger denna politiska kvietism med
Ödmanns outrotliga individualism: Med Linné talar han
gärna om »ett lantligt obscurum» som det högsta goda,
han prisar »enskildas lycka» och försäkrar, att »om jag
finge önska mig något, skulle jag endast bedja om det
Diogenes bad»3. För Gjörwell har han en gång målat
det drömda lyckolandet4:

Jag anser det land sällast, hwars historia är magrast, och
om hwilket en framtid har så litet att säga som om den
gyllene åldern, om hwilken man blott wet, att alla mådde

1 Ödmann t. Tychsen d. 16 maj 1792.

2 Det är beklämmande att jämföra den i upplysningens doktriner
fastvuxne Ödmanns något sterila passivitet inför landets politiska nöd med
romantikern Schleiermachers patriotiska dådlust. Då denne i maj 1808
sände vännen Brinkmann andra samlingen av sina predikningar, bifogade
han: »Ich beneide jeden, der das Gliick hat, eine politische Person zu
sein. Leider kann ich nichts tun fiir die Regeneration als predigen.»
(L. Zscharnack, Die Pflege des religiösen Patriotismus durch die
evange-lische Geistlichkeit 1806—1815 i Harnack-Ehrung, sid. 396.)

3 Ödmann t. Gjörwell d. 5 aug. 1785.

4 Ödmann t. dens. d. 25 juni 1788.

22 — 27644 Henning Wijkmark: Samuel Ödmann

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:36:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samod/0399.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free