Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rien ur skolan. Det är, menar han, dålig politik att under#
hålla »den olyckliga erövringsanda, som i så många år#
hundraden gjort förödande krig till uppränningen av vårt
släktes historia»1. Han är också missnöjd med den tra#
ditionella historieskrivningen, där krigen dominerat och
den fredliga utvecklingen alldeles fått träda i skuggan.
I minnestalet över Högström påtalar han saken (sid. 2):
Historien icke sällan orättvis och van at doppa sin pentsel
i blod har från urminnes tider målat oss sina krigshjeltar
såsom ensamme minnesvärde. Den stilla Samfundsdygden,
som mera gagnar än bullrar, har nästan aldrig förmått
framtränga sig till dess af vapenbrak omgifna öron.
Gabriel Nikander har (a. a. sid. 315) erinrat om huru
den upplysta despotismen med sitt allt för folket, intet
genom folket skapade en medborgartyp, som i reserva#
tionslös lydnad för lagarna såg sin förnämsta plikt. Att
»stilla verka inom sin krets» och hålla sig till lagens bok#
stav var för Ödmann en undersåtes självklara plikt. Det
gör ett underligt intryck att se den eljest allt annat än
formalistiske professorn såsom consistorialis skatta åt en
verklig bokstavsträldom2. Då han hade att yttra sig i
befordringsfrågor, var det för honom avgörande: vem
har lagens bokstav för sig?3 Ödmann kunde inte tänka
1 Minnestal öfver Olof Celsius d. y., sid. 13 f.
2 Möjligen kan här också spåras inflytande från den av Ödmann högt
skattade Cesare Beccaria, som i Om brott och straff, sid. 19, utlåter sig:
»Intet är mera farligit, än den eljest almenna tankan, at en domare bör
följa Lagens afsigt och mening».
3 Jfr Ödmann t. K. av Kullberg d. 2 april 1822. Belysande är
Ödmanns uppträdande, då teol. fak. vid tillsättande av en adjunktur hade
att bestämma ordningen mellan Severin Löwenhielm och Johan
Thor-sander (Prot. d. 11 juni 1814). Ödmann satte T. först, då han hade
författningens ordalydelse för sig, men rekommenderade privat L. (L. R.
Leffler t. C. F. av Wingård d. 30 jan. 1815).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
