Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’ HELLAS 119
PLATON.
Jag harmas öfver hans vrängda framställningar,
och jag tror icke Aristofanes är en menniska.
SOKRATES.
Hur kan Du säga det?
PLATON.
Aristofanes angriper och förlöjligar sofisterna, men
är sjelf en sofist; han hudflänger demagogen, och är
sjelf den störste; han försvarar gudarne, men tror icke
på dem. Detta förfarande är så olikt en menniskas,
att Aristofanes måste vara en omenniska.
SOKRATES
Eller en narr! Narren förlöjligar allt till och med
sig sjelf. — Der kommer Euripides!
EURIPIDES in.
SOKRATES.
Välkommen Euripides till Hemicykeln; vår krets
blir allt trängre; Perikles, Protagoras, Fidias, Nikias,
Alkibiades äro redan borta; snart gå vi.
EURIPIDES.
Jag går nu straxt, och är kommen till
afskedstagande.
SOKRATES.
Hvart går Du?
EURIPIDES.
Norrut, till Macedonien; det är ett nytt land,
med kraft och allvar. Här har Aristofanes folkets
öra med sitt grin; han har grinat ut >mig och mina
sorgespel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
