Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’ HELLAS
135
XANTIPPA.
Vill Du icke se barnen?
SOKRATES.
Hvarför skulle jag slita sönder deras små hjertan
med ett onyttigt afskedstagande? Gå Du till gossarne
och trösta dem; förströ dem med en utfärd i
skogarne...
XANTIPPA.
Skulle vi glädas, då Du dör?
SOKRATES.
Glädjens att mina lidanden fått ett slut, fröjden
Eder att jag dör med heder, ty de diktade brott mot
diktade gudar jag dömts för, äro icke nesliga; det
är ju teater, der allt är låtsadt.
XANTIPPA.
Har Du ingen sista önskan?
SOKRATES.
Jag önskar ingenting, jo frid, frihet från Era
dåraktiga tårar och suckar, och’Er störande klagan; gå
hustru, och tänk att Sokrates vill sofva, ty han är trött
och knarrig; tänk, att han vaknar igen och då är
uthvilad, föryngrad, glad och älskvärd!
XANTIPPA.
Jag önskar att Du lärt mig allt detta förut; af
mig hade Du ingenting att lära.
SOKRATES.
Jo, min vän, af Dig lärde jag tålamod...
XANTIPPA.
Förlåter Du mig?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
