Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’ HELLAS
137
PLATON.
Har Du lugn, mästare?
SOKRATES.
Sanningen att säga, är jag ganska lugn; glad vill
jag icke påstå jag är, men mitt samvete säger mig intet
störande.
PLATON.
När Sokrates, när... skall det ske?
SOKRATES.
CHi menar när bägaren skall törnås? — Platon,
min bäste, min käre... det hastar... jag har nyss
njutit en sömn... jag har varit öfver på andra sidan
... jag har sett i ett ögonblick den oförvanskliga
skönhetens urbilder, af hvilka tingen endast äro dunkla
afbilder... jag har skådat framtiden, människoslägtets
öden... jag har talat vid de höge, mägtige, rene...
jag lärde den visa ordning som styrer den stora
skenbara oredan... jag bäfvade öfver alltets
outgrundliga hemlighet som jag grep i en aning... och jag
fattade hela vidden af min okunnighet... Platon, Du
skall skrifva^; Du skall lära människorna att med
måttfull ringaktning skåda på tingen, att med vördnad
se upp till det osynliga, ära skönheten, odla dygderna
och hoppas på förlossningen, under arbetet, i
plig-terna, och genom försakelsen.
Han går till bädden och lägger sig.
PLATON.
Mästare, Du är sjuk!
SOKRATES.
Nej, jag har varit, men nu tillfrisknar jag och vore
färdig offra åt Æskulap...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
