Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
^ HOLLÄNDARN
207
sig värmande, lysande, skona mig i min kärlekskänsla
som alltid var frisk och rigtade sig på maka, hem och
barn!
MODREN.
Du vet det oundvikliga!
HOLLÄNDARN.
Jag vet, men jag fattar icke! Jag fattar icke
hvarför kärleken som är ett minne från himmelen skall
öppna helvetets portar; jag förstår icke hvarför och
huru en furie kan nalkas mig och få mig att se en
engel? Jag beröfvas ju tron på det bästa, på det goda,
på allt! Och sen häcklas jag för att jag icke tror på
något godt!
MODREN.
Böj Dig för det oundvikliga!
HOLLÄNDARN.
Det oundvikliga? Lefva vi i hedendomen der
sonen före födseln är bestämd att döda sin fader
och äkta sin moder? Eller lefva vi icke i Nya
Förbundet, der frid skall vara åt dem som ha en god vilja?
MODREN.
Böj Dig!
HOLLÄNDARN.
Inför den Allrahögsta, inför pligten, inför det
sköna och goda har jag böjt mig; men mot det onda
och mot förnedringen har jag rest mig och skall
alltid resa mig, så länge jag har visshet om min själs
berättigade kraf på renlighet! — Sex gånger har
jag tagit det heliga oket; sex gånger har jag nalkats
qvinna med den vördnad och det allvar som jag af Dig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
