Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
^ HOLLÄNDARN
209
taga denna ojemna strid der min motpart alltid har
orätt och får rätt... jag vill inte lemna heder, ära,
frid och egendom i händerna på en vettvilling som
anser partiskhet för rättvisa... Det är oförståndigt
att lägga sitt hufvud i fiendeknä... jag har gjort det
som kraftprof fem gånger, men gör det icke den
sjette!
MODREN.
Fiender?
HOLLÄNDARN.
Ja, alla menniskor äro fiender; vänskap och
kärlek är bara vapenhvilor. Och männen begagna
hvarandras qvinnor som vapen. H a n rår icke på mig, men
han sätter krokben för min qvinna, och jag ligger
der! — Jag uppför mig oförvitligt och håller mitt hem
snyggt, men hon går och svinar ner sig, och jag är
nersvinad. Hon begår den skamliga gerningen; jag
får skammen, och hon får sympatien! Hvem har
arbetat in denna sataniska orättvisa i menskornas
medvetande? Denna verldens furste som Kristus kallar
djefvulen och i hvars våld vi måtte vara lemnade.
MODREN.
Du hatar qvinnorna!
HOLLÄNDARN.
Nej! Jag har alltid älskat qvinnorna; hela min
saga handlar bara om kärlek ’i fem långa kapitel;
och jag blygs bekänna: trogen kärlek, barnslig,
hängifvet.. och derför föraktade de mig, ty qvinnan
aktar endast trolöshet och snusk. Af mina jemnåriga
manliga kamrater fingo svinen de trogna hustrurna.
14. — Strindberg, Otryckta skrifter. i.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
