- Project Runeberg -  Samlade otryckta skrifter / Första delen. Otryckta dramatiska arbeten /
211

(1918-1919) [MARC] Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

^ HOLLÄNDARN

211

— ja ordet är paradoxalt! — att inlåta mig. Men
efteråt kom blygseln, föraktet och hatet–-och jag

trodde det var mitt fel att mina onda inflytelser
framkallade hennes dåligheter... men det var det inte! —
Nåväl, jag bättrade mig, kom på andra tankar, och i
det följande äktenskapet beslöt jag, med risk bli
föraktad, att endast och strängt hålla mig till naturens
ordning! — till det sköna och passande.

Dig skall jag säga’t: Dig endast, Moder. Som
Tobias nalkades jag min nya maka efter en brinnande

bön till Gud–-ler Du? Ler Du? Du Moder

som lärde mig bedja! — Jag såg vilse! Förlåt!–-s

Nåväl, jag behandlade min maka som min maka...
jag bevakade mina tankar att de icke i hemlighet
skulle orena henne... jag låtsades icke förstå hennes
inbjudningar till det olofliga... Hvad hände? Jo,
att hon beklagade sig för sina anhöriga att jag
»försummade henne i äktenskapet,» som det kallas! —
–Försummelsen var dock icke större än att
grossessen eklaterades sex veckor efter bröllopet! Men
då hade hennes lögn redan grott, vuxit ut, slagit
blom och fröat af sig. Hennes anhöriga trodde
naturligtvis att det var en horunge... Och så uppföddes
min son i vanära och med tvifvelaktig börd, sudlad
i moderslifvet redan! — När jag har upplefvat sådant
och mera till kan Du väl icke drömma att jag önskar
ta om det igen! Och när jag pröfvat allt och sett,
att hur jag må uppföra mig går det galet, så tror

jag icke på försoningen genom en qvinna–-

tvärt om! Ty hvar gång jag nalkats en qvinna i
de bästa uppsåt och med illusionen om en förädling
genom henne har jag endast återtågat sämre, elakare
och smutsigare än jag var.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:36:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samotryckt/1/0215.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free