Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HOLLÄNDARN
221
HOLLÄNDARN.
Det är bra!–-År Du försagd?
UKKO.
Jag? Det vill säga, mot min herre är jag ödmjuk,
men mot alla andra är jag fräck som ingen.
HOLLÄNDARN.
Kan Du dra i klocksträngar, kan Du sitta på
rottingstolar i tamburer och lukta på galoscher, kan Du
stå vid bankpulpeter och bli knuffad, kan Du gå på
postkontor och telegrafbyråer utan att få gulsot?
UKKO.
Herre, allt det der är min force, som man kallar!
Se på mina armbågar om de icke ha vingbredd nog att
göra sig plats vid en pulpet eller en disk, De äro som
en grindkors, der bara en i sender slipper fram, och det
är jag! Se på min stuss om den inte kan hålla tre
platser i en första klassens kupé; se på mina fötter om
de icke kunna trampa de andra på tårna i en
folkträngsel, ty jag betraktar lifvet som en folkträngsel!
HOLLÄNDARN.
Du känner verlden Du!
UKKO.
Utantill! Och så har jag en fördel till... jag är
så djefligt ful, så herren behöfver aldrig vara
svartsjuk, i fall det skulle bli frågan om fruntimmersaffärer.
HOLLÄNDARN.
Sådant sköter jag sjelf!
UKKO.
Jo, och så har jag ett par näfvar — se på dem!
i
i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
