Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
^ HOLLÄNDARN
229
UKKO.
Vi ha ju ögon också, och se skarpare derför att vi
icke äro förblindade af kärleksruset.
HOLLÄNDARN.
Menar Du att jag?...
UKKO.
Ja, det menar jag... Ni bär ju henne redan i Er
som ett foster, och när dagarne äro tillända, föder
Ni fram henne...
HOLLÄNDARN.
Det Du säger... ja så är det!–-I går när
jag talade vid henne–-så med ens öppnades
hennes ansigte–-antog en öfvernaturlig skönhet
som legat dold under de vanliga anletsdragen, och
ur ögonen slogo svarta blixtar omkring mig som en
ljum eld — och sen dess är det som om jag fått
hennes själ i mig...
UKKO.
Det är denna hemlighetsfulla magt som hon fått
af naturen. Men som icke alla upptäckt hvilken
våldsam kraft de besitta, äro icke alla lika farliga. Denna
har upptäckt sig, och derför är hon farlig!
HOLLÄNDARN.
Det der har jag anat, men hvar gång jag nalkats
en qvinna har jag för behagets skull satt en bindel för
medvetandet, som eljes förhindrar njutningen.
UKKO.
Förblindelsen; är det njutning?
HOLLÄNDARN.
Dess vilkor!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
