Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
^ HOLLÄNDARN
249
HOLLÄNDARN.
Nej, älskade! Och skulle jag, så blef det Dig,
och endast Dig! —
LILITH.
Nå gör det då!
HOLLÄNDARN.
Jag kan ej få Dig fatt; Du flyter undan, ändrar
form i hvar minut. Mig syns Du fins ej till, har varit,
är i färd att blifva; men är ej!
LILITH.
Ja Du har rätt, jag är ej! Jag lefver endast i
och genom Dig; Jag löses upp, förintas, smälter hop
med Dig!
HOLLÄNDARN.
Du leds! Vill Du gå ut i verlden?
LILITH.
Jag vill, men kan ej! Jag fruktar icke menniskor,
jag hatar dem ej heller — Men deras närhet sårar
mig; jag är så känslig som om hud jag bytte, likt
silkesmasken när han går till puppa; ett åskregn kan
ge honom döden.
HOLLÄNDARN.
Skall hit jag kalla mina vänner?
LILITH.
Nej hit får intet obehörigt komma; jag säger intet
ondt om dina vänner, men här är icke luft för dem!
— De trifvas ej hos oss!
HOLLÄNDARN.
Ja Du har rätt, ty lyckan skys af menskorna.
Och denna dubbla sjelfviskhet som är vår kärlek; den
sårar och den stöter bort! — Alltså, vi två allena!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
