Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BERÄTTELSER
103
Svensken som hyste en upprigtig och varm
vänskap för den begåfvade mannen, kunde icke finna
motsvarande uttryck för sina känslor, utan blef kall
och reserverad, hvilket ännu mer eldade vännen, så
att denne på sitt hemlands enkla sätt, tog upp sin
portnyckel, lemnade den till ’fadren’ och sade så alla
hörde det:
— Du skall gå hem till mig, och Du skall sofva
hos min Maschka; Du och ingen annan, ty hon ser
Dig så gerna och Du gör mig en ära.
Detta var en rätt vanlig vänskapsbetygelse hos
Ryssen och ingen tog det för annat än det var, men
för att icke såra honom som gaf det han mest höll af,
måste han mottaga nyckeln utan att behöfva göra
min af att gå.
Timmarne lida, oräknade, sinnena inflammeras,
minnets källor rinna och man har så mycket att berätta
som man trott sig ha glömt, och der tvenne minnen
råkas i gemensam iakttagelse, uppstår och vexer
sympatien.
— Hvarför skall man ha de rysliga samvetsqvalen
i morgon, frågar Ryssen, då man intet ondt gjort,
endast vunnit i erfarenhet, ökat sina idéers förråd,
kännt illusionen af att älska menniskorna och vara
älskad?
— Ja säg det! Sokrates skulle ha skyllt på de
afundsjuke Gudar som missunna menskors bara hvarje
glädje.
Det har sorlat länge ute i klostergångarne, och
nu ljuder sång från Skådespelarnes kapell; guitarr
och mandolin ledsaga. Nu är den allvarliga delen
förbi och orgien börjar, först varligt som när barn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
