Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BERÄTTELSER 103
Ilmarinen hade emellertid fått fatt en
aftontidning och under läsningens gång afbryter han hastigt
— och vänder sig till Svensken.
— Se här! Se: Din pjes är under repetition
och skall fram om fjorton dagar.
— Om det är sant så är det obegripligt! Men
så har allting varit för mig: När jag begick
dumheter så lyckas jag, under det allt mitt förutseende och1
alla mina beräkningar plägade stranda. År det icke
underligt? Så underligt att jag för länge sedan
upphört tro det jag kan öfva det minsta inflytande på
mitt eget öde.
— Ja, Du är en besynnerlig man, och allt i
ditt lif går bakvändt till.
Wildmannen kom och kunde icke dölja sitt
missnöje med damernas införande.
— Qvinnfolk har jag hemma — han var
nemligen gift — och hit kommer jag för att få vara rå.
Jag tycker inte om det der! Och trifs inte i
sällskap der man inte får säga s—t!
Det sjöngs nu några beskedliga fosterländska
sånger i korus med damstämmor till, och
Wildmannen tyckte det var jolmigt.
Derpå kom Dansken, men ensam. Han
bestormades med närgångna frågor, och särskildt hvarför
han ej tog sin dam med.
— Hon är så blyg...
— Jo vackert, hon syntes med Dig på
Hopfen-bluthen i går afton!
Dansken bekände för Svensken att hans väninna
gerna ville göra dennes bekantskap, men att hon var
rädd för stora sällskap; hon var nemligen af en
utmärkt god familj!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
