- Project Runeberg -  Samlade otryckta skrifter / Andra delen. Otryckta berättelser och dikter /
108

(1918-1919) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

102

OTRYCKTA BERÄTTELSER OCH DIKTER

nen fick den väldige
konstnärens själ i sig; dennes
fina hand liksom föddes
öfver i den yngres; hans
intentioner öfverfördes i den
unge, och denne erhöll en
vacker dag en stor succés.

Troligen under intrycket
af framgingens mägtiga
eld,’ förälskades Philomène
i sin Emile.

#

En eftermiddag erfor den
äldre konstnären, vi kalla
honom Léon, som om
Philomène varit i rummet der
han hvilade. Men
lydande en inre maning springer
han upp, och går i arbete,
dock med hjertklappning.
Han ängslades som öfver
en förestående olycka, och
tänkte på sitt barn.

Två timmar senare
mottog han ett bref från
hustrun. Det var vänligt,
kärleksfullt, men
tillkännagaf skonsamt att i afton
förlofvade hon sig med
Emile.

Den äldre Léon fann
detta i sin ordning, först,

men straxt efter började
han bäfva vid tanken på,
eller föreställningen om
hvad som nu skulle följa.

De två, för detta
makarne, kunde icke så hastigt
afbryta sina förfärligt starka
vexelströmmar, och
antingen måste Emile träffas
af kortslutning, eller
Philomène, eller alla tre förgås.

Léon, den gamle, hade
aldrig sett den unge, hvilket
han räknade som en lycka;
ty nu kunde icke hans
känslor söka en bestämd bild att
plåga sig med.

Deras förlofningsafton
var inne, Léon led, men
med religiös resignation.
Han önskade henne allt
godt; en yngre man borde
skänka henne mera lycka än
han, o. s. v. Men han
bäfvade ändå, af fasa att dras
in i något lågt, orent. Efter
att ha fastat och renat sin
själ ifrån alla sjelfviska
tankar, gick han tidigt till
sängs, för att genom
sömnen undgå kontakt med de
nyförlofvade. På förnatten
tyckte han sig otydligt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:36:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samotryckt/2/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free