Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I halfslummer har jag hört reveljen från
kasernerna och några enstaka toner ur korum ;
bagarkärrorna bullra och en fabrikshvissla tjuter; Östermalm
håller på att vakna en decembermoigon.
På slaget 7 drar jag upp rullgardinen åt
gårdssidan och ser ned på Narvavägen, där murare redan
arbeta vid marschaller; men själfva avenyen är ännu
upplyst af gaslyktor, som spegla sig i fönstren
midt-emot, så att hela huset synes ekläreradt. Högst upp
på takkrönen ligger något rosigt, som är
morgonrodnaden själf.
När jag kommer ut ur porten åt Karlavägen,
ligger Gärdet lätt beslöjadt, och ögat löper bort till
den vackra taflan i fjärran. Värtan sommarblå och»
Lidingön skärgårdsgrå med svarta grankonturer.
Detta är karaktäristiskt för vårt Östermalm att
staden slutar med ens och landet tar vid, utan
öfvergång af förstäder.
Vid Banérgatans hörn, där om kvällarna världen
synes ta slut och det stora mörkret vidtager, är en
utmärkt observationspunkt för norra stjärnhimlen, som
hvälfver sig öfver Stockholms »vackraste byggnad»,
Hästgardeskasernen, med dess krönta tak och fyra
flyglar ofvan skogstopparna.
Solen är icke uppe än. Banérgatan ligger i
skuggor och halfskuggor, men visar i fjärran ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
