Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BERÄTTELSER
103
mig alltid Centralen såsom inkörsporten till Malmö.
(Stralsund—Berlin och så vidare). {
På Hamngatans höjd har jag fått landkänning
igen och håller ned till mina kuster, som börja vid
Berzelii park. Nu är klockan 8 slagen; solen går
upp öfver Saltsjökvarnen och Sicklaön (tror jag), och
solgatan bländar mina ögon, så att, när jag passerat
Nybrohamnen och spårat in på Strandvägen, de
mötande människorna äro svarta och deras ansikten
osynliga. Med solen i bländadt öga går jag själf synlig
midt emot en människoström som jag icke ser, och1
det är en särdeles angenäm situation. .
Så viker jag in igen på Banéigatan, stiger sakta
upp till gatans ända, där jorden slutar och himlen
tar vid; i hörnet vid Karlavägen ser jag hafvet
(Värtan) och skären (Lidingön) och i nordväst öfver
ekarna står »Det växande slottet»
(Hästgardeskasernen) i full illumination, ty solen har tändt ljus i
hvarenda ruta; gullkronan lyser högst upp, och under
på altanen står en hvit gestalt... Jag har aldrig
fått reda på hvad det är för hvitmåladt ting, vill inte
veta’t heller, för det är mycket roligare på det sättet.
* ♦ *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
