- Project Runeberg -  Samlade otryckta skrifter / Andra delen. Otryckta berättelser och dikter /
129

(1918-1919) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ÖFVERSÄTTNINGAR

129

De miste likväl vänta slutet på den ofattbara,
ohörbara dialogen, och det är derför de finna en
obe>-griplig hemlighetsfull glädje i sin ledsnad, utan att
känna hvad som ini dem lyder lifvets, dödens och’
kärlekens lagar, hvilka flyta omkring huset der de sitta.

Jag går i dag att besöka en vän som jag aldrig
sett men hvars arbeten jag känner och hvars själ icke
är bland de vanliga; jag vet att han tillbragt sitt lif tned
att uttrycka sitt inre enligt de högre intelligensernas
pligtlära. Jag är fylld af oro och ögonblicket är
högtidligt. — Han träder in; och alla de förklaringar
som han gifvit oss en följd af år, falla i stoft när
dörren öppnas. — Han är icke hvad han tror sig vara.
Han är af en annan natur än hans tankar.

Ännu en gång får jag konstatera att andens
missionärer äro otrogna. Han har sagt mycket djupa
saker om sin själ; men i detta ögonblick som skiljer
blicken som stannar från blicken som går, har jag
fått veta det som han aldrig kunnat säga och aldrig
kan säga.

Förr voro vi förenade genom tanken; i dag har
en sak mer hemlighetsfull än tanken öfverlemnat oss
åt hvarandra.

Vi hafva i åratal väntat detta ögonblick, och
nu inse vi hur gagnlöst hvarje samtal är, och för
att icke behöfva frukta tystnaden, så underhålla vi
oss, vi som beredt oss på att visa underbara skatter
för hvarandra, vi underhålla oss med prat, för att gifva
våra själar tid att beundra hvarandra och
omfamnas i en annan tystnad som läpparnes och tankarnes
hviskningar icke kunna störa — — —

Vårt lif har endast existens själ emot själ och1 vi
äro Gudar som icke känna hvarandra. Om det är
9. — Strindberg, Otryckta skrifter. ii.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:36:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samotryckt/2/0133.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free