Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖFVERSÄTTNINGAR
135
säkta den genom att tillskrifva densamma usla motif,
motif som han skulle hemta frän den låga region der
de nu äro tillsammans. Men hör pä: ett högt och
stolt ord har blifvit uttaladt och detta ord har öppnat
lifvets källor. En själ har ett ögonblick vägat visa
sig sådan en själ är i kärleken, i smärtan, inför
döden i ensamheten under nattens stjernor. Det
uppstår oro och ansigtena uttrycka förvåning eller löje.
Men har Ni aldrig kännt i dessa ögonblick med
hvilken enhällig styrka alla själarne falla i beundran,
och huru äfven den svagaste från djupet af sitt fängelse
stumt gillar det ord som han har igenkänt som sin
like! De lefva sig åter tillbaka i deras ursprungliga
och normala atmosfer, och om Ni egde englarnes öron
skulle Ni höra allsmägtiga applåder från ljusets rike
der de lefva en och en.
Tror Ni icke att om ett enda sådant ord uttalades
hvarje afton de mest räddhågade själar skulle fatta
mod. Den själ som uttalat detta ord skall hvarje afton
igenkännas af sina systrar; och ensamt hans närvaro
skall hädanefter inlägga något upphöjdt under de mest
betydelselösa infall. Bagatellerna sktola icke mer
herrska uteslutande och de räddhågade själarne skola
veta att det fins en tillflykt någonstans.
Säkert är att det naturliga och ursprungliga
umgänget mellan själ och själ är skönhet. Och det är
derför som hvarje tanke, hvarje ord, hvarje stor och
vacker handling omedelbart applåderas af den mest
nedtryckta och låga själ, om det är tillbörligt att
antaga tillvaron af låga själar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
