Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖFVERSÄTTNINGAR
139
Att vi älska det är att lyfta sin omgifning till
höjder derifrän de icke kunna ramla mer och hvarifrån
en låg handling bör falla så tungt att när han råkar
jorden han låter sin diamant sprängas lös.
Det behöfs då icke mer döden, olyckorna eller
tårarne för att själen skall synas; det är nog med ett
leende.
Så älska är att äkåda sanningen i lyckan lika
djupt som några hjeltar skådade den i de största
smärtors klarhet.
Så älska: det är att icke kunna säga hvar
en stjernas stråle tar slut eller hvar en gemensam
tankes kyss börjar.
Så älska det är att komma så nära Qud att
englarne taga sin boning i Er; och det är att vandra
tillsammans i det goda som blir alltmer lefvande och
högre. Ty det fins en död godhet som är gjord
af det förflutna; men den sanna kärleken gör det
förflutna till intet och skapar vid sin ankomst en
framtid af godhet utan olyckor och utan tårar. —–
Den osynliga godheten.
Gudarne af hvilka vi äro födda, uppenbara sig
hos oss på många sätt; men denna hemliga godhet
som man icke har lagt märke till är kanske det
säkraste tecknet på deras eviga tillvaro. Man vet icke
hvarifrån denna godhet har kommit. Den fins der
helt enkelt och hon ler på våra själars tröskel; och
de hos hvilka hon ler som oftast, komma oss dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
