Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN NY EXTRA B LA BOK
203
ALLÉS VERGANGLICHE 1ST NUR EIN
GLEICHNISS.
(Faust.)
»Allt förgängligt är bara
liknelser». Sä slutar Goethe
sin Faust vid nådda 80 år.
Efter ett mycket brokigt
lif med rikt på erfarenheter,
börjar jag vid 60 år att taga
Goethe efter orden.
Ibland liknade lifvet
helvetet, på ett hår; men det
fanns ögonblick då det
liknade beskrifningar på
himlen ; men bara ögonblick
eller minuter: Sommardag,
grönska mot hafvets blåa
fond; tillfälligt välstånd i
huset, ung maka, vackert
barn; vänner och fränder
komma till försoningsfest;
vin i glasen med guldkant,
musik, ljusa klädningar,
vänliga ord, goda blickar,
hjertan i höjden... Men
det var bara en liknelse,
som haltade på alla fyra;
ty det var falskt. Vännerna
voro mördare, fränderna
fiender, ungdomen gick med
afundshatets onda tankar,
l|iom år och dag voro alla
dödsfiender; barnen mot
föräldrarne, makarne skilda,
det lilla barnet utkastadt (i
kökskammarn), den äldsta
mördaren död under
rysliga omständigheter,
hemmen upplösta, elände, hat,
hämndkrig, slut, borta som
en rök; himlen ett helvete!
Men minnet af den
fingerade försoningsfesten lefver
qvar som en metafor, en
dikt, ty den liknade något
mycket skönt,
Unbeschreib-lich, Unzulänglich!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
