Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN NY EXTRA BLA BOK
209
i
WALTER SCOTT.
Vid 40 ir försökte jag
läsa om Walter Scott, men
lifvet var för stormigt, man
var äfven van vid starka
kryddor, det var för tamt
och för långt. Nu vid 60
har jag läst om de flesta,
äfven de på 1000 sidor i
2 delar, och jag beundrar
Walter Scott. Denna
oerhörda personal och der alla
figurer äro
individualiserade. Jag frågar slutligen
hvar han fått allt detta som
verkar uppiefvadt? Scener
från Medeltiden så intima
som om de spelte just
nu; rqenskor skildrade som
om han kännt dem
personligen.
Det är långt, säger man.
Ja, men denna längd
utminuterad på en månads tid
gör bekantskapen med fi-
gurerna så grundlig att
man icke glömmer dem;
man införlifvar dem med
sina bekanta, och skiljs från
dem med saknad.
Och författarens
personlighet, som ju hvilar öfver
det hela, är en jemn,
god-lynnad, rättrådig man,
lagom religiös och lagom
filosof, icke alls politisk (==
skojare). Han tycker om
god mat, ler oftast, älskar
hem och barn (fast han
visst hade tråkigt sjelf),
med ett ord ett angenämt
sällskap.
Eget är att den blide,
harmoniske mannen slutade
som sinnessjuk.
Han hade gift sig i
förargelse, öfver ett
misslyckadt frieri, och sådant
brukar icke vara bra.
• # •
14. — Strindberg. Otryckta skrifter. ii.
x
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
