Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN NY EXTRA BLA BO»
213
DET VÄRSTA DE VETA.
Det högsta (ör dem är
strafflöshet. Det värsta de
veta är: om man visar att
det gär illa för bofven. Det
var slumpar, händelsernas
logik, neurastheni, otur.
Jag har i föregående
skildrat en mängd
Nemesis-historier, der följd och
grund stått i påtagligt
sammanhang; jag har talat om
dödsbäddar och äfven
omnämnt Voltaires! Men
rörande Voltaires sista
stunder finnas så olika
berättelser och sannolikt så
lögnaktiga, att den jag anfört
sannolikt är origtig, gående ut
på att den kristne
fritänkaren skulle återvändt till
katolska kyrkan och tagit alla
nådemedlen, liksom Heine,
bedjande Oud om
förlåtelse. Men sedan jag skref
ned detta på god tro, har
jagi Professor Blochs stora
arbete Om Döden (på
Danska) fått en annan
vändning på historien. Bloch
skildrar nemligen efter
trovärdig källa Voltaires sista
dagar och stunder så som
om han först drifvit gäck
med en kyrkans tjenare och
sedan i sista stunderna
fallit i galenskap och dervid
betett sig så fasansfullt
förtvifladt, att jag icke vågar
återge omständigheterna.
Jag vågar icke, dels derför
att det kan vara osant,
dels derför att någon
kunde fatta det som
skadeglädje från min sida, hvilken
känsla i sådana fall är
oädel och brukar framkalla
samma Nemesis öfver den
skadeglade.
Voltaire »trodde på Qud
som ett barn» (inte fullt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
