Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19
i denna dag, igenkänna qvinnans skaplynne ock na-
tur? 8) Och slutligen — hvad blef väl följden af den
förtärda frukten? Jo, att menniskan nu, bättre än förr,
lärde känna sig sjelf, d. v. s. insäg sin egen skröplig-
het (nakenhet) svaghet och oförmåga; eller, som det
i bibeln står: ,,då öppnades deras ögon, och de vordo
varse — att de voro nakne“. Ja — hvilken djup filosofi
finnes icke, såsom en skatt oss förbehållen, nedlagd
och förborgad under dessa få ord — i fabeln om
„Kunskapens träd“, och menniskans såkallade „fa ll
ehuru vi allt hitintills, d. v. s. på några tusen år — icke
8) Ej underligt derföre om äfven Finnarnes åsigt angåen
qvinnans ofelbarhet, och kapacitet, icke öfveren sstäm m er m ed nu-
tid en s, i delta afseen de — högt uppjagade b egrep p ; ty de lörklarade
kort om godt:
Ei piikaistius m eneshj asioissa,
d. v. s. att »qvinnan duger icke att utföra, eller alt uppgöra, affä-
rer». Ja de gin go så långt att de sad e :
Ei piikaisuus muussa kelpa knin kirpuja k ä sitlä issä ; — och
Pois tunkiot luasla, pois tjtlä r e t ta lo sta ; — eller
Naura hyvälle, naura pahalle, naura naisen kuolemalle.
Finnarne voro d essu tom icke de enda, som i detta fail m is s -
kände qvinnans sanna värde (jernf. Otava 1 D. sidd. 174 o. följ;)
Äfven andra forntida folkslag hafva gjort detsam m a. Ja några hafva
härvid gått så långt, att de till och m ed sa tt i fråga — huruvida
qvinnan borde tillerkännas äga m enniskovärde? (Jemf. t. ex. livad
A lb e r t u s M a g n u s härom skrifver i en enkom angående denna
fråga utgifven afhandling — De secrelis m ulierum ; och hvarm ed man
vidare kan jem föra — Disp. qua probatur m ulieres homines non esse.
Parisiæ 1593. 12:o. A andra sidan åter har m an, i våra dagar,
gått lika långt — i en m otsatt åsigt; i det man tror att qvinnan
num era du ger till allt. Vi hylla den gam la satsen — ne sutor tdlra
crepidam ! Och tro att Finnarne tänka detsam m a, då de säga:
Ei ouk lupsessa laulajata,
Kuola-suussn soitlojala.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
