Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35
denna m ytiska legen d föresp egla o ss, eller på sätt och vis skönjas
och återfinnas i de äldsta Grekiska folkurkunder; ehuru på h elt an-
nat sätt förklarade och travesterad e; dervid man likaså sök er att på
engång utreda orsaken till jord en s fruktbarhet, och hafvets rikedo-
m ar. Ty enligt de m ytiska folksagor, som blifvit sam lade af H esio-
dus från Askra, så had e K r o n o s (tiden) — då d ess fader, U ra n o s
(him m elen) fram ledd af natten till jord en s brudsäng, utsträckte sina
arm ar för att om fam na henne — fram ilat från ett bakhåll, och m ed
en skära bortm ejat sin fad ers prokreations-organer. Hvarvid det
heter: att — h lod et ström m ade ur såret, och af de droppar som föllo
på jorden, föd d es Erynner och Giganter; m en af de som föllo i haf-
vet, och der u p plöste sig till skum , fram gick den h ö g sta skönhetens
ideai, den förtjusande A p h r o d it e (Venus). Äfven åtskilligt annat i
våra poetiska fornhäfder, tyck es antyda ställen som anträffas sym pati-
serand e m ed G rekernas m yter. Så t. ex. när vi sjunga om Tuone-
lan joki, och säga Tuonelan U jttäret toruuvat, manalan lapset riitelöö-
vät, eller Tuos ven että Tuonen tytti, lautoa manalan lapsi. (Topel. 3,
p. 20 m. m.) hvem påm inner sig icke härvid floden S t y x (Lethe?) och
1’ a r k e r n a (m otsvarande de Skandinaviska N o r n o r n e ). Och Mana-
lan M atti, eller Tuonen Tuomas, är ju C h a r o n sjelf, vet jag. Ja till
och m ed C e r b e r u s (Skandinavernas Gar m e r ) har m an härvid icke
förglöm t, och hvarom det h eter: Kuin et sua koirat kuuluu, eikä
haukkujat liavannu (Topel. 1 p. 8.)
Enär Sam po är den vackraste perlan i K alevala, och såvida
beskrifningen der är m ycket vilseled an d e, och dessu tom såtillvida
är defekt, att der saknas — sjelfva glanspunkten, eller hufvudeffekten,
och derigenom äfven bestäm m an d et af m ytens relativa värde, så tro
vi o ss göra läsaren en tjenst, om vi m eddela den äfven in originali,
sådan vi 1817 upptecknade den i Dalarne. Den lyder:
„ Vanha Vätnämöinen ja Nuori Jompainen . . . . L ähettiin Pohjan m aalle
S a m m a s la hakemaan . . . . Sieltä soatin S a m m a s kiini —* Lähettiin
m erelle. Sanoi nuori Jompainen vanhallen Väinäm öisellen: alotak jo
v irteis! . . . „ Viel’ on virsillen varain en ! vielä Pohjolan p o rtit näkyy,
Tuvan-uunit kuum ottaa“ . . . . Lensipa S a m m a s pilveen. Löi nuori
Jompainen m iekalla kaksi varvasta S a m m a lta poikki. Yksi lensi me-
recn — toinen soatiin m oalle. Joka lensi m ereen, siitä tuli suolat
m creen; Joka soatiin m oalle, siitä tuli heinät moalle. Kuin ois usseim -
m at sonnut, niin ois vitjat tu llu t ilman kylväm ätäk.“ T alesättet „lä-
h ettiin “ (i im personale) i stället för „läksivät" (personale) tyckes re-
dan vara en forntida arkaism , som num era endast b egagn as af de i
Tw erska G uvernem entet, i R yssland, b oend e K arelare, (jemf. O ta v a
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
