Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ola Hansson: Från det unga Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
402
i våras tedde sig, samt hvari detta skiljaktiga intryck innerst
består, finner jag intet bättre ord än just detta.
De unge här i Tyskland gå till sitt verk med så afundsvärdt
oförbrukad kraft och med ett så afundsvärdt oafkortadt intresse.
De stå med onötta sinnen gent emot en verld, hvilken ännu icke
mist något af sin ursprungliga friskhet. De ega såsom diktare gent
emot poesien samma naiva tillförsigt som ynglingen gent emot
kvinnan i det första kärleksförhållandet. Uppe i Skandinavien, mest i
Danmark, minst i Norge och Finland, är man, liksom i Frankrike,
sedan länge ute öfver denna glada gudstjenststämning; den unga
generationen är i sin konstutöfning mer eller mindre en blasé.
Till en del kommer väl detta af medvetandet om att arbeta i de
stora namnens skugga; men den ursprungliga orsaken ligger djupare,
nemligen som sagdt i dess hemliga misstro mot den produktiva
förmögenheten, misstro mot materialet såväl som mot arbetsmetoden,
misstro mot lifvet och misstro mot diktningen. De unge hemma i
norden känna allt mer och mer, att de icke ha mera att bringa,
icke längre kunna göra en verkligt ny insats; de måste genom
yttre öfverraskande medel söka ersätta, hvad som brister dem i
inre, egentlig, tvingande makt. Hvad den unga skandinaviska
literaturen eger i företräde framför den tyska, är den större ocli säkrare
tekniken, den yttre formens såväl som det inre uttryckets. I henne
slumrar icke längre något omedvetet; hon kan säga allt, som hon
har att säga; hennes kunnande och viljande täcka hvarandra; hon
kan med precision uttrycka den omärkligaste nervdarrning, den
svagaste stämningsböljning; bon kan skildra illusoriskt och utöfva
suggestion —- men det förefinnes i henne ett öfverskott af uttryck
utölver innehållet, ett pius af teknisk virtuositet: hon är en konst
utan den första friskheten. De tre skandinaviska bröderna ha ju
nu i tjugu runda år lefvat flott på parnassen; de sitta så halft om
halft framför tömda glas ocli tomma assietter; den stämning, som
beherskar dem, är stämningen efter festmiddagen. Alla ämnen
äro utnyttjade, alla metoder använda; hvad man än tager i sin
hand, luktar af gammalt virke, och man tycker, att hur man än
tillskär det. så har ändock en eller annan gjort det ungefär på
samma sätt och kanhända ännu bättre förut. Detta är, så vidt
jag kan öfverblicka utvecklingen och ställningen derhemma, krisen
för i dag och för i morgon: antingen en ny ungdom, som utan
blick eller tanke helt och hållet uppgår i konstnärligt skapande,
sålunda omedvetet blottande den nya tid, hvilken vuxit sig ut i
densamma; eller ock: slut, döden. När de ännu lefvande och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
