Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl Warburg: Litteraturbref från Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4,54 Karl Warburg.
ken Julie», «Fordringsegare» och öfriga enaktsstycken från
80-talet; de mystiskt färgade styckena från 1890-talets senare
år («Till Damaskus», m. fl.) och den senare tidens «roman
tiska» dramer («Kronbruden», «Svanehvit», «Ett Drömspel»).
Ett nytt arbete «Till Damaskus III» kommer ock att ingå i
denna grupp.
Denna indelning förefaller egentligen mindre adekvat än
den, som är planerad för skaldens tillärnade stora tyska
«Gesammtausgabe», där dramerna delas i nio band, grup
perade efter årtiondena och inom dessa efter ämneslikhet,
och en dylik uppställning är, då det gäller en skriftställare
med så kameleontlikt skiftande naturell som Strindbergs,
naturligtvis att föredraga.
Men detta är ju dock jämförelsevis likgiltigt; hufvudsaken
är, att man i denna upplaga finner samlade nära nog alla de
dramer, den snillrike författaren strött omkring sig under en
människoålder.
Det gäller visserligen om ej så få bland dem, hvad Tegnér
yttrade om Oehlenschlägers produktion, att alla barnen icke
kunna bli välskapade, när sångmön faller i barnsäng hvarje
halfår. Själf har Strindberg i företalet till sina samlade ro
maner yttrat sig mycket skeptiskt om sitt «lifs eqvation»:
«Att jag varit en pil, om ej just så blank, det tror
jag, men pilen får icke fråga skytten om målet,
utan gå dit han sändes.»
Denna «pil» har nog stundom flugit fel, men han har
ock ofta träffat målet.
Ej sällan har man frestats beklaga åtminstone i hans
senare alstring att en ypperlig ansats icke fullföljts med
tillräckligt tålamod, hvadan vanligen den första akten är styc
kets bästa. Det djärfva greppet, den starka kraften äro som
oftast öfverlägsna det konstnärliga utförandet. Och hvad de
historiska dramerna beträffar är friheten i förhållande till det
gifna ämnet oerhörd, Strindberg nöjer sig ej med att förändra
själfva historiens händelser; han förrycker och omdiktar karak
tärerna helt och hållet efter sin subjektivitet. Så t. ex. Gustaf II
Adolf och Engelbrekt.
Men vissa af scenerna i «Mäster Olof», «Gillets Hemlig
het», «Fadren», «Till Damaskus», «Brott och Brott» eller
«Gustaf Vasa», med dess underbara spänning, sakna mot
svarighet i svensk dramatik. Särskildt är första akten i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
