Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henrik Schück: Gustaf III - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustaf 111.
trotsat Rysslands mäktiga härskaror och för första gången
sedan Karl XII:s dagar kastat åtminstone någon segerglans
öfver de svenska fanorna, man mindes honom, huru han vid
Mora kyrka likt Gustaf Vasa talat till dalkarlarna för att få
dem att gå man ur huse att värna landets frihet, och man
mindes sist och icke minst hela den lysande raden af
fester, som gifvits under hans regering, karuseller, baler och
operor ända till den sista, olyckliga maskeraden, där han
träffades af Anckarströms kula. Och nu! Man visste, att
Operahuset skulle rifvas såsom ett offer, dels åt Gustaf III:s
skugga, dels åt konungens despotiska nyckfullhet, de lysande
festerna och det glada slöseriet hade efterträdts af en spar
tansk sparsam het den mest lättköpta dygd, med hvilken
en enfaldig monark kan drapera sig men trots sparsam
heten hade financerna blifvit ändå sämre. Inom utrikes
politiken spelade visserligen Gustaf Adolf gent emot Napoleon
rollen af den ståndaktige riddaren af La Mancha, men detta
nöje kostade Sverige förlusten af vårt gamla broderland Fin
land. Inom landet härskade en despotism, hvars like vårt
land aldrig skådat. Sedan den stormiga riksdagen i Norr
köping 1800 blefvo ständerna alls icke sammankallade, och
den half- eller helförryckte konungen regerade fullkomligt
efter sina egna nycker, utan att ens taga någon hänsyn till
sina beskedliga och servila rådgifvares hofsamma föreställ
ningar. I hela Europa jäste det, men i Sverige förbjödos
tidningarna först (4 dec. 1804) att gifva «den f. d. franska
republikens förste konsul» annan titel än M. Bonaparte, och
tio dagar senare utsträcktes detta förbud till alla nyheter om
Frankrikes inhemska angelägenheter, Bonapartes person,
släkt, tillgifna, lagar, ceremonier och lagstridiga inrättningar.
Redan i augusti s. å. hade regeringen förbjudit införandet af
alla franska tidningar, och danska böcker kunde blott med
särskildt tillstånd få föras öfver landets gränser. Man hade
det således föga bättre än i en cernerad fästning, och dessa
vanvettiga förordningar åtföljdes blott af ännu vanvettigare.
Genom en ny ukas beröfvades Napoleon t. o. m. den oskyldiga
titeln «Monsieur» och fick hädanefter blott benämnas N. Bona
parte för att få bokstafsvärdena att stämma med vilddjurets
tal i Uppenbarelseboken eller 666. Genom en annan ukas
förständigades tidningarna att ej omnämna de geografiska
och politiska förändringarna i Tyskland och Italien m. m. m. m.
45
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
