Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henrik Schück: Gustaf III - I - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustaf 111.
att befria sig från dessa intryck, hvilka liksom ympats in på
honom. Ty Tegnérs syn på Gustaf III:s person och tidehvarf
har varit ledande icke blott för folkopinionen utan ock för
andra författare, som visserligen tillhöra vidt skilda läger,
men hvilkas uppfattning i denna punkt stämt öfverens
först för den talangfulle smädeskrifvaren Crusenstolpe, hvars
skrifter haft ett oerhördt inflytande på uppfattningen hos de
breda folklagren. Crusenstolpes egentliga syfte var att ned
sätta Karl XIII och Karl Johan, och såsom en kontrast an
såg han sig behöfva en ideal Gustaf 111. Han lyckades äfven
på ett ypperligt sätt att teckna en dylik i sina på gränsen
mellan memoarer och roman sväfvande skildringar. Kort
därefter fastslogs den så att säga officiella, akademiska upp
fattningen af Beskow i arbetet «Gustaf 111 som konung och
människa», en skönmålning utan alla skuggor, och det ser
nästan ut som en ödets ironi, att denna uppfattning i våra
dagar fått sin talangfullaste försvarare i en författare, som
på de flesta andra punkter är den svenska akademiens ifri
gaste vedersakare, i Oscar Levertin. Levertin är utan gen
sägelse Sveriges främste kännare af den gustavianska tidens
litteratur och konst, och hans porträtt af Gustaf 111 hör till
det yppersta vår litteratur äger. Det är en skalds bild, model
lerad af en skald, med denna känsliga, fina uppfattning, som
är egendomlig för Levertin, ett porträtt, som erinrar om Ser
gels Apollostod, men som enligt min mening delar icke blott
dess förtjänster, men också dess fel: det är underbart vackert,
men jag misstänker, att det icke är fullt likt. Synpunkten
är strängt estetisk, och så nödvändig denna synpunkt än är,
särskildt här, får den dock icke vara den uteslutande bestäm
mande för historikern, som i så fall lätt löper fara att om
dikta värkligheten efter egna ideal. Estetiken är ej lifvets
enda, ej ens dess viktigaste faktor. Det finnes ock en etisk
måttstock, som icke därför att den är etisk behöfver vara
densamma som katekesens eller filistermoralens.
Då vi nu skola skapa oss en bild af Gustaf 111 och hans
tid, äga vi vida bättre hjälpmedel än de, som stodo Tegnér
och hans samtida till buds. Vi äga en hel följd af nu ut
gifna bref och memoarer från Gustaf lILs dagar, och vi hafva
47
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
