Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henrik Schück: Gustaf III - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAF 111.
(Fortsættelse.)
De många motsägelserna i dessa omdömen hafva också in
värkat på Gustafs senare biografer, och man har talat om
det Proteus-artade i hans väsen, det växlande och skiftande
i hans karaktär, och likväl synes mig denna ganska fix och
homogen. Det är väl sant, att Gustaf 111 ter sig ganska olika
1772 och 1789, men detta beror knappast på, att karaktären
förändrat sig, utan därpå att de yttre förhållanden, som
afficierade denna, voro olika - resonnancen blef därför en
annan, men själfva instrumentet var detsamma.
Grunddraget i Gustafs karaktär var estetiskt, och genom
den uppfostran, som kom honom till del, utvecklades och
närdes dessa naturanlag än ytterligare. Det är i detta fall
af ett visst intresse att jämföra honom med en nära släkting,
med hvilken han trots all yttre olikhet äger en slående andlig
frändskap med morbrodern, Fredrik 11. Denne gamle kärfve
realist med sin nästan spartanska enkelhet och sitt hälft
cyniska förakt för all flärd hade också en gång varit ung,
och då man läser hans ungdomshistoria, är det, som åter
funne man där Gustaf 111. Den unge Fredrik var en kvinn
ligt vek idealist, en entusiast, som älskade att svärma med
sin flöjt och sina franska dikthäften, som afskydde allt militär
väsen och som af den råe Fredrik Vilhelm I karaktäriserades
såsom en «effeminerad karl». Men denne estetiske, kvinnlige
yngling, uppfostrades i den stränga Hohenzollernska skolan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
