Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henrik Schück: Gustaf III - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustaf 111.
matika eller geometri, utan svarar bara med att spela komedi.
Aret därpå skref han en stor historisk tragedie, La Mort de
Henri IV, och sedan följa dylika dramatiska ungdomsalster
tätt på hvarandra.
Detta svärmeri för teatern fick en ökad näring, därigenom
att hofvet 1753 inkallade en förträfflig fransk teatertrupp till
Stockholm. «Prinsen berättar Fersen uteblef aldrig
därvid, och hans minne uppfångade till den grad hågkomsten
däraf, att han kunde nästan utantill alla tragedier och kome
dier, som han hört spelas.» Det var således med Corneilles,
Racines, Crebillons och Voltaires tragedier, som hans fantasi
matades, och åtminstone nu såg han tydligen lifvet blott
från denna drömda idealvärlds synpunkt. Hamilton berättar
härom en ganska belysande anekdot: «Prinsens begifvenhet
på spektakler var en passion. Han lade sig aldrig förrän
långt in på natten. Hans dåvarande guvernör grefve Scheffer
denne hade efterträdt Tessin sökte utforska orsaken
härtill, såg själf utan prinsens vetskap honom draga fram
ett bord till sängen, stiga upp på samma bord och sedan
han ett par timmar deklamerat flera scener ur tragedier,
slutligen gifva sig liksom ett dolkstygn samt i det han
ropade: Remis les månes de Stativa, kasta sig i sängen och
somna.»
Men denna teatervurm har hos den unge Gustaf en egen
domlig bismak, som kanske icke tillräckligt uppmärksammats
han spelar hälst kvinnliga roller, och denna förkärlek är
karaktäristisk. Här hafva vi utan tvifvel nyckeln till en af
dessa dolda lönnkammare, af hvilka det finnes så många i
människosjälen. Såsom hela hans följande li f visar, var
Gustaf 111 sexuelt abnorm eller rättare pervers. Geijer har
först påpekat detta, och den store häfdatecknaren har utan
tvifvel rätt. Denna hans fysiska disposition ger honom redan
i barndomen en egendomlig syn på lifvet samt bestämmer
fullkomligt arten af hans estetiska idealism. Hans senare
guvernör Karl Scheffer har härom en mycket upplysande
anteckning: «Skådespel skrifver han göra ett så synner
ligt intryck på hans sinne, att icke mer än en enda represen
tation behöfves, särdeles om det är en tragedi, innan den
samma är i hans minne förvarad. Anmärkningsvärdt är
likväl det, att fruntimmersrollerne fästa sig där aldra snarast
och ibland dessa roller förnämligast dens, som uppå teatern
113
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
