Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henrik Schück: Gustaf III - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Här afbröts han af Thorild:
22 Samtiden. 1904.
Gustaf 111.
de ombytta rollerna. Efter «Venus från Upsala» som Arm
felt titulerar sin slagne vän kom öfverste Hastfehr, men
han «lät snart säga sig» såsom en antecknare skrifver.
Vis af skadan kom sedan Leopold, som serverade några
komplimenter och fick dem returnerade, och efter honom
studenterna, bland dem den sedan så berömde juristen Holm
bergson. Han började:
«Ert opus, M. H., är besynnerlig. Då jag var i skolan,
lärde man mig redan, att jag borde förstå, hvad jag läste,
men det här, det erkänner jag, är mig omöjligt ...»
«M. H., då ni var i skolan, sade ni, förstod ni hvad ni
läste, men det erkänner ni, att ni nu inte gör. Hvarför blef
Ni inte kvar i skolan ?»
Denna disputation syntes emellertid den gustavianska
tiden såsom en stor succés. På eftermiddagen mottog för
fattaren en visit af Armfel t, von Essen, Mörner och Wrede,
som å konungens vägnar kornmo att komplimentera honom
och antyda, att konungen vore villig att göra något för ett
snille af denna art. Detta är onekligen karaktäristiskt, För
esprit, kvickhet, slagfärdighet och dylika talanger ägde Gustaf
en värklig beundran, och kunde vetenskapen anlägga denna
lysande hofmannadräkt, var han i stånd att uppfatta dess
betydelse, eljes icke. Den värkliga forskningen var för honom
och för hela hans samtid blott ett löjligt pedanteri, och i viss
mån hade denna åsikt då skäl för sig. De, som förde mänsk
ligheten framåt, de, som sutto inne med de nya idéerna, voro
otvifvelaktigen de visserligen ytliga, men begåfvade salongs
filosoferna ; de s. k. vetenskapsmännen däremot stodo i all
mänhet kvar på en äldre tids ståndpunkt, och vetenskapen var
då icke före, utan efter den allmänna bildningen. Gustaf 111
och hans män hade därför en viss rätt att ringakta lärdomen.
I sina anteckningar har den dåvarande professorn, seder
mera ärkebiskop Lindblom, anfört en annan anekdot, som är
ganska belysande för Gustaf III:s uppfattning af professorernas
litterära förtjänster. Då svenska akademien stiftades utsåg
konungen själf tretton af dess aderton ledamöter, och dessa
valde sedan fem. Lindblom berättar nu, att konungen på
sin lista upptagit icke tretton, utan fjorton och därvid gifvit
Lindblom det fjortonde rummet. Schröderheim pläderade
då ifrigt för professor Fant, som han ansåg minst lika för
tjent af denna litterära utmärkelse som Lindblom, men konun-
345
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
