Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henrik Schück: Gustaf III - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustaf 111.
prinsens födelsedag berättas, «att Direktor musices mag.
Wenster uppförde en ljuflig musik, därunder hans lilla son
om sju år slog pukorna, hvilket af allt tycktes frappera mest;
man undantager dock orationen, som därefter hölls af mag.
Wetterberg och hvilken bör lämnas företräde».
Thorild däremot tar saken mera från den patetiska sidan.
«Lärdomen här yttrar han i ett bref från Upsala är i
ännu större förfall än patriotismen i Stockholm. Intet tecken
af samhälleligt lif, ingen gnista af ärans heliga eld! Allt är
en vana, en nöd! Det gudomligt stora har blifvit ett kallt,
ett lågt sätt att föda sig genom. En sanning angår ingen».
Samma grandiosa förakt för lärdomspedanteriet visade
Thorild, när han skulle upp i juris kandidat examen. Pro
fessor Flygare, examinator i kamerallagfarenhet, som ju är
ett tämligen torrt ämne, frågade honom då efter data på
skjutsordningar, bad om en definition på mutsedel m. m.
«Jag log berättar Thorild och bad honom i stället draga
en krets af stora, nobla och magistrala kunskaper.» Då
professorn föredrog att sköta examen på sitt sätt, steg Thorild
upp: «väl, clå föraktar jag en titel utan ära, ett namn, som
jag hvarken kan göra mig heder af eller uppfylla. Jag kan
få det på femton ställen i Europa värdigare. Jag gick.
Betaldt var förut, slut på saken.»
Men äfven utanför författarnes krets hade universiteten
tydligen en mycket ringa valör. Då Skjöldebrand i sina me
moarer talar om sin studietid i Upsala, nämner han tämligen
flyktigt om Ihre och Linné, som då ännu lefde, och fortsätter:
«Upsala var rikt på utmärkta hirde, som gjort sina namn
oförgätliga. Jag har blott nämt dem, som mest väckte min
uppmärksamhet och hvilkas personlighet fäst sig i mitt
minne.» Men däremot är han ytterligt utförlig i sin karak
täristik af ridläraren Eklund och fäktmästaren Porath. Af
hans skildring får man otvifvelaktigen det intrycket, att dessa
voro Upsalas båda främsta personligheter, ehuru måhända
något mindre berömda än Ihre och Linné. Och denna så
att säga hippokratiska uppfattning fanns kvar ännu på Bern
hard von Beskows tid (1806); också han börjar sin skildring
af det lärda Upsala med en beskrifning på stallmästaren och
fäktmästaren.
De mindre ytliga af Gustaf III:s samtida insågo faran af
detta åskådningssätt. «I Upsala skrifver Ehrensvärd
klagades öfver studiernas förfall och ett hotande barbari.
347
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
