Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henrik Schück: Gustaf III - XIV - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XV.
Guslaf 111.
värklig skald, Johan Gabriel Oxenstjerna. En stor del af de
öfriga äro rent insipida. Men likväl uppfördes de, såsom
hertiginnans dagbok visar, om och om igen, så att man knapt
kan fatta, huru det var hofmännen möjligt att härda ut med
dessa ständigt repeterade barnsligheter. Ibland ser det nästan
ut, som om kostymskräddaren varit den egentlige skalden,
såsom i «Le Chateau de la roche Galtare», hvars glansscen»
af Ehrensvärd skildras på följande sätt:
«Sedan kom Esplandian, son af Amaclis des
Gaules (konungen), med sin dame Leonorinne, dotter af gre
kiske kejsaren (grefvinnan Höpken). Deras quadrille hade
bulgarisk musik, turkiska pager, grekiska stallmästare och
franska riddare. Alan kan ej begripa orsaken till en sådan
componerad kortege; men det var att få den desto brillantare,
men ändamålet genom denna bigarrure vanns afven så
litet, som det man väntade med den dräkten, som Hans Ma:t
den dagen hade. Under ett förgyldt harnesk var en klädning,
couleur de rose, puce, grön och hvit af sidentyg med drap
d’or garnering; ett rödt skärp, en liten rund hatt med en
stor sultan och rejerfjäder; mycket agraffer af juveler och
ett band af smaragder, perlor och juveler kring kullen. Allt
detta gjorde ej den effect, som önskades; den myckna gran
låten hade rådt på smaken. Konungen vann priset emot
den han combatterade, hvilket bestod i en liten guldurkedja
af några dukaters vikt, hvilken han gaf till sin dame, som
ej tycktes mycket nöjd med denna present.»
En man, hvars lif går upp i anordnandet af dylika fester,
kan icke hafva haft sinne för den stora, värkliga konsten.
För honom har det sköna blott varit ett yttre glitter, och han
har aldrig trängt in i dess värkliga väsen. Bakom dessa
barnsliga utklädningar ligger det väl en viss ytlig idealism,
men det var just denna ytlighet, som hindrade Gustaf 111
att i grunden förstå ens den diktart, dramat, som kanske mer
än något annat i tillvaron fjättrade hans uppmärksamhet.
Redan i slutet af 1600-talet, under Karl Xl :s regering,
hade vi börjat taga intryck af den franskt-klassiska littera
turen, och i själfva värket är detta fullt naturligt, ty det fanns
många beröringspunkter mellan Ludvig XIV:s Frankrike
och Karl Xl :s Sverige. Båda voro stormakter och båda voro
fullt enväldigt styrda. Men detta franskt-klassiska inflytande
359
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
