Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henrik Schück: Gustaf III - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Guslaf 111.
ej gärna tog emot visiter. Rousseau bad honom taga plats,
men fortsatte helt lugnt med att skrifva noter som bekant
hade han cläraf sitt lifsuppehälle. Efter en stunds plågsam
tystnad ansåg Troil det vara lämpligt att som han skrifver
taga upp «en filosofisk diskurs angående bästa medlet att
kunna lefva lyckligt. Jag tyckte det ej kunna ske utan att
lefva dygdig, och det blefvo svårt, innan man blefve befriad
från préjugéer». Men Rousseau såg icke upp från sitt häfte
utan fortsatte blott att skrifva på sina noter, endast då och
då kastande in en liten speglosa. Lyckligtvis kom Troil i
förbigående att nämna Linnés namn, och först då blef Rous
seau intresserad och började att tala om denne.
Anekdoten är mycket betecknande. Troil var alls icke
någon avancerad vänsterman, tvärtom, och han lät ganska
fogligt rangera in sig i den ortodoxa kyrkans falang, men
både själfva besöket och hans konversation om «préjugéer»
visar, huru djupt venerationen för den franska upplysnings
filosofien hade trängt ned i de svenska samhällslagren. Det
tillhörde den goda tonen att vara «upplyst», att kunna
slå omkring sig med de moderna filosofiska fraserna, och
äfven för en person, som skulle beträda den presterliga banan,
var det en heder att kunna skryta med, att han åtminstone
en gång i sitt lif utbytt idéer med sådana ärkekättare som
D’Alembert och Rousseau.
En fjärde väg, på hvilken vi trädde i direkt beröring med
den franska kulturen, var diplomatiens. Till Paris skickade
vi våra främste diplomater, och platsen såsom sändebud där
städes ansågs såsom den höjdpunkt, till hvilken en statsman
kunde nå. Till denna plats gjorde ej den diplomatiska ta
langen till fylles; den fordrade ock ett världsmannaskick och
en bildning, som satte Sveriges representant i stånd att med
framgång upptaga täflan med Ludvig XV:s hofmän. Och på
dylika talanger hade vi ingen brist.
Först i raden möter oss Karl Gustaf Tessin, sedermera
Gustaf III:s guvernör och en bland dem, som hos eleven
ingöt denna nästan svärmiska kärlek till Frankrikes kultur
och litteratur. I yttre afseende är Tessin frihetstidens säker
ligen mest lysande personlighet. Allt för ytlig till sin karak
tär, alltför vankelmodig för att blifva en stor statsman, var
han typen för en fulländad hofman i den högre stilen. Han
ägde en fin, i konstnärligt afseende t. o. m. djup bildning,
en imponerande apparition, personlig älskvärdhet och en
365
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
