Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henrik Schück: Gustaf III - XVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Henrik Schuck.
Gustaf 111.
återigen skulle börja bära honom, antog han en glad och
lugn uppsyn, hälsade och tackade alla människor med vän
lighet och talade med alla, som kommo i hans närhet, med
den godhet och det behag, som han så väl förstod att an
vända, då han ville väcka deltagande eller hänförelse.»
Armfelt var också närvarande, då såren sonderades:
«Theels hand stacks nämligen nästan hel och hållen in i
såret, hvarifrån han likväl endast kunde uttaga några små
spiknubbar, därföre att återstoden trängt djupare in. Under
hela denna plågsamma operation höll konungen mig i han
den, bvilken han då och då hårdt tryckte. Några gånger
förvreds hans ansikte, men intet skrik, ingen klagan und
slapp honom.»
Kort därefter underrättade man honom om, att mördaren,
Anckarström, blifvit gripen och att man kommit en hel sam
mansvärjning på spåren.
«Känner man några fler,» frågade konungen.
«Nej, E. M:t, men många misstankes.»
«Så mycket värre,» svarade han, «jag vill icke känna
dessa namn och ingen får hädanefter tala med mig därom
eller om något, som därmed står i sammanhang.»
Denna storsinthet bevarade han in i det sista, alla hans
nobla, ridderliga egenskaper kommo med ens fram, och hans
död är värkligen en död i skönhet, som kastar sin glans
tillbaka också öfver lifvet,
Sådan var Gustaf 111. Han var, såsom jag uppfattat
honom, den genomförde estetikern, visserligen en estetiker,
som aldrig trängt till djupet af det skönas väsen, men som
dock kanske intensivare än någon af denna rationalistiska
tids ledande personligheter behärskas af den romantiska
idealism, som ligger bakom Racines och Du Belloys dramer.
För det dagliga lifvet passade ej denna världsåskådning, och
den yttrade sig där i en småsinnad etikettsvurm eller i en
osund teatermani. För dem, som stodo honom nära, föllo
dessa drag mest i ögonen. Men vid de stora, afgörande till
fällena i lifvet, då han värkligen ti ek och kunde lefva en
hjältes lif, då var han det också, tack vare denna idealism,
som besjälade hans väsen. Och det är denna bild, som lefvat
kvar i folkopinionen.
373
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
