Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl Warburg: Litteraturbref från Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LilleraLurbref från Sverige.
telsen äger alla förutsättningar att blifva populär, den med
delar en känslig stämning, och det är något af gammalt
brukslifsluft öfver det hela.
Verner ron Heidenstam bjöd i våras efter någon tystnad
på ett större arbete, Skogen susar, en samling berättelser,
skizzer, fantasier, aforismer, som helt och hållet buro sin upp
hofsmans egendomliga signatur: geniala grepp, stundom något
maniererad framställning. Det var emellertid här hvarken
lifsglädjens profet eller den psykologiserande, stundom något
oklare stämningsundersökaren som hade ordet, det var före
trädesvis den sinnrike skildraren, som i de bilder han
upprullade, vare sig de hämtats från historiens, nutidens
eller sagans värld, lyckades få fram en ny poetisk tanke eller
en satirisk spets. Vid några enstaka må vi dröja.
I «Brassebonden», historien om en rin£a småbonde, som
alltid såg ut förmer än de andre, fast han var på spiken lika
fattig, som så val visste att slå på stort och icke lämnade
något efter sig, har författaren symboliserat drag ur det svenska
nationallynnet med äkta Heidenstamsk ironi; ja, man skulle
kunna ifrågasätta, om han icke rent af velat personifiera
«svensken» i denne brassebonde, «som lefde glad och stolt,
så länge han lefde» så som vår vitterhets storman, Stjern
hjelm, karaktäriserat sig själf. Det mest betydande stycket
i boken är «Herakles», en ny behandling af Herkulessägnen
och särskildt af hans förhållande till Dejaneira, som icke
förstår hans karaktär. Det är i mytologisk form ett bidrag
till kärlekens psykologi. Väl längtar Herakles ständigt till
Dejaneira och sin landtgård i Trakien, men när han undfått
hänryckningens olycksgåfva, tvingar han äfven henne till hus
altaret, och i den stunden älskar han icke bara henne. Både
när han suckar efter Dejaneira eller betraktar den sköna
konungadotter han röfvat, sitter han i själfva värket och tänker
på, hur han skall kunna värfva tillräckligt med folk att eröfra
hela Eolien och Eubea. Och han bygger väldiga husaltaren
hvar gång han röfvat en konungadotter eller slagit ihjäl en
människa. Cenlaurer och satyrer förstå honom icke. När
de älska, älska de som kvinnor helt och fullt och tänka icke
på annat än älska. Dejaneira hämnas i sin svartsjuka eller
rättare i sin egenkärlek. Hvad du älskade, Dejaneira, säger
111
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
