Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henrik Schück: Ur svensk synpunkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur svensk synpunkt.
unionsparlament, det norska i två oberoende utrikes
ministrar.
Att norrmännen skulle öfvergå till den svenska stånd
punkten, är mycket litet sannolikt, och vi antaga därför, att
de svenska unionsvännerna acceptera det norska programmet.
Men då synes man mig kunna ifrågasätta, om en dylik
union är af något egentligt värde för Sverige. Sverige
får då ett försvarsförbund med en makt, som dels är
nummerärt svagare, dels skyldig att hjälpa oss endast med
en del af sin armé, dels slutligen kan, utan vårt hörande,
än ytterligare nedsätta äfven denna kontingent, under det att
vi för Norges skull äro lagligen förpliktade att gå man ur
huse. Och detta förefaller vara ojämna villkor. Det vare
långt från mig att vilja insinuera, att Norge i farans stund
skulle svika sin moraliska plikt att med allt vapenfört
manskap bistå unionslandet, men vid internationella trak
tater bör man dock hafva juridiskt bindande bestämmelser,
och enligt de nu gällande blefve den svenska krigshjälpen en
skyldighet mot Norge, den norska en nådegåfva, som Sverige
kunde få kanske äfven af andra makter, mot hvilka det ej
åtagit sig några juridiska förpliktelser.
Unionens andra fördel skulle vara personalunionen. En
dylik anses i allmänhet skadlig, ty hvarje land vill dock gärna
hafva en nationell konungamakt. För Hannover var det just
ingen fördel att hafva engelska konungar, och England rosar ej
häller de kurfurstar från Hannover, som styrt det britiska
riket. Men äfven i denna punkt tror jag, att Sverige blefve
den mest lidande parten. 1 Sverige är konungen utan
tvifvel ganska mäktig, dels genom konstitutionen, dels i följd
af folkets lynne. I Norge däremot är det stortinget, som
sitter inne med all makt, och konungen är blott dess tjänare.
I alla de fall, där norska och svenska intressen komme i
strid, kunde därför stortinget tvinga Sveriges konung att
handla i strid med Sveriges intressen.
Sverige synes mig således icke hafva någon anledning
att eftersträfva en dylik union, aldraminst då ett, i hvarje
tall starkt parti i Norge icke häller svärmar därför, utan
snarast anser en dylik ordning såsom en obehaglig för
pliktelse, som 1814 blifvit Norge påtvingad. Det är sant, att
denna union dessutom skulle gifva oss en tryggad riksgräns
mot Norge, men om man höjer sig öfver dagens strider
195
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
