Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Werner Söderhjelm: Den politiska situationen i Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den politiska situationen i Finland.
allt under regeringens tysta åsyn. Man trodde sig kanske i
adeln kunna bilda en motvikt mot män som Mechelin, Wrede,
von Born, Gripenberg genom att till president i detta stånd
(landtmarskalk) utnämna viceordföranden i senaten, hof
jägmästaren Linder, en systemets lydige man, om hvars
fullständiga omöjlighet för denna plats det gjordes starka,
men fåfänga föreställningar hos furst Obolenski. Men det
kom till fullständig skandal genast i början, och herr Linder
begagnade ett sjukdomstillfälle för att draga sig tillbaka och
aldrig mer visa sig på presidentstolen.
Denna representantförsamling, den viktigaste som sam
manträdt i Finland sedan 1809, hade som sin första och
största uppgift att värka för en återgång till de normala för
hållandena. Genast vid dess början blef i detta syfte en
petition inlämnad i alla stånd. Den hänsköts till ett sär
skildt härför nedsatt utskott, och inom ett par veckor var
detta färdigt med sitt arbete förslaget till den s. k. «stora
petitionen». Oaktadt vissa rätt väsentliga meningsolikheter
gjorde sig gällande, blef utskottets förslag på nyårsaftonen
1904 af alla stånd antaget (af prästeståndet med tillhjälp af
den «afiagda sedeln») och öfverlämnadt till generalguvernören.
Detta omfångsrika aktstycke utgör ett för alla tider bestående
dokument till belysande af Finlands historia under de sist
förflutna åren; det är tillika en i värdig, hofsam och öfver
tygande form affattad framställning af landets lagliga fordrin
gar, dess lidanden och dess lifsbehof, [hvilka kräfde att
regleras genom ett samarbete mellan monarken och represen
tationen. Det fick ett ampelt erkännande af liberala ryska
tidningar af alla nyanser, och dess bevisföring syntes endast
kunna kullkastas genom ett nytt envishetens maktbud. I
Finland var man glad öfver att det talats rent språk; endast
i gammalfennomanska kretsar begynte förspörjas opposition
rnot landtdagens i deras ögon alltför pockande uppträdande.
Medan om denna stora petition utlåtande af senaten in
väntades och medan landtdagen utarbetade andra petitioner,
hvilka med den stodo i sammanhang och till hvilka jag strax
skall återkomma, hände åtskilligt. Den nämde Linder utsågs
af kejsaren till ministerstatssekreterare, hvilken plats efter
Plehves död varit vakant. Ehuru personen var föga lämplig
att föra landets talan inför monarken, innebar utnämningen
dock ett medgifvande af nödvändigheten att i enlighet med
277
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
