Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Werner Söderhjelm: Läget i Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Werner Söderhjelm.
medborgare kunde begå handlingar, som omedelbart skulle
kalla ryssarna till väpnad aktion, i det ögonblick, när
förvirringen var störst, när människorna redan begynte för
lora det så länge och beundransvärdt bibehållna lugnet, när
hela familjer redan lämnat sina hem och sökt säkrare skydd,
när alla voro beredda att möta den nästa stund, då blod
och förödelse skulle gifva omhvälfningen revolutionens rätta
prägel och kanske förinta alla de högt spända förhoppnin
garna då erfor man ändtligen, att kejsaren sent på natten
mot den 4de november undertecknat manifestet. Den värsta
faran var därmed förbi, och man andades lättare. Udden var
bruten af motståndet mot den lagliga procedyren, de kon
stitutionella hade segrat i sin så länga och med en så
orubblig konsekvens förda kamp, och det var icke att vänta,
att bitterheten på arbetarnes håll skulle omsättas i hämd.
Det blef icke häller fallet, om också missljud hördes och,
som sagdt, en del ledsamma konflikter uppstodo; rättvisan
till tjänst måste dock nämnas, att de icke alltid voro fram
kallade af arbetarne själfva.
Så var då denna egendomliga omhvälfning gjord, hvil
ken under trycket af förhållandenas makt försiggått som af
sig själf. Huru nära man än stått händelserna under strejk
veckan, ställer man sig dock ännu vid minnet af dem helt
frågande och förvånad. Huru kunde denna hela folkets sam
manslutning plötsligt blifva möjlig, hvem ledde den någon
synlig makt var det icke! huru kunde man, blottad på
alla medel att kommunicera med hvarandra, dock arbeta
med denna endräkt, huru var det möjligt att allt detta er
nåddes, ett helt folks själfbefrielse från årslångt, outhärdligt
tillstånd af laglöshet, godtycke och tyranni, utan att ett enda
skott föll eller en enda våldsbragd begicks icke ens af
oförsiktighet, fastän tusentals arbetare, studenter och skol
ynglingar voro beväpnade, de flesta kanske första gången i
i sitt lif, och all laglighets plötsliga suspension så lätt kunde
lockat till öfverilningar? Jag skall icke söka besvara dessa
frågor; men jag konstaterar, att vårt folk är lika trögt till
handling som till känsloyttringar det märktes på den
ringa entusiasm, den brist på lyftning och stämning, som
efteråt härskade. Denna var visserligen i någon mån föranledd
af missmod öfver oenigheten bland oss själfva, men till en
stor del dock ett utslag af den nämda egenskapen, hvilken
22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
