Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredrik Böök: Strindbergshyllningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
Fredrik Böök.
Strindbergs förmögenhetstillstånd lämnades odementerade, och
jubilarens raskt öfvervunna sjukdomsfall verkade i sista
ögon-blicket som en kraftig stimulus. Vidare bör hågkommas, att
talrika och stora penningsummor intlöto från kretsen af
intimare Strindbergsbeundrare, från de konstintresserade
rikmannen, från de berömda målarne, från de radikale
öfverklasserna — hela det stockholmska skrå, som hr. Hasse
Zetterström sannolikt har i tankarna, då han med en
obetal-bar fras talar om «oss kulturmänniskor» — ett skrå, där
tacksamheten mot Strindberg säkerligen är het och uppriktig.
Från denna krets hade insamlingstanken gått ut öfver landet,
för dem var den ett naturligt och spontant känslouttryck,
och utanför den kretsen har tanken icke visat någon
tän-dande verkan. Penninginsamlingen var en appell till det
stora svenska folket, och den appellen har icke besvarats.
Hvarför? Därför att hela idén var absurd och smaklös.
Om den svenska allmänheten skall skänka pengar, så fordrar
den besked om hvad pengarna skola brukas till — ett
småborgerligt drag utan tvifvel, men nationalekonomiskt icke
föraktligt, och som faktum värdt att respektera. Den första
frågan var därför: Behöfver Strindberg pengarna’? Nej;
förste bäste sakförståndige kunde upplysa att hans
förmögen-hetsförhållanden enligt svenska villkor närmast kunde kallas
förhäflliga. Pengarna skola uttrycka vår tacksamhet, svaras
det i stallet. Bruka stora författare belönas med
penning-insamlingar? Nej; och en sådan tanke är i sig själf
mot-bjudande. — Men det är meningen att protestera mot att
Strindberg icke är hedersdoktor eller Nobelpristagare. Brukar
det svenska folket uppträda som öfverdomare vid
värderin-gen af kemiska och linguistiska forskningar eller vid estetiska
diskussioner? Nej; det händer visserligen att tidningsmän
uppträda som folkviljans förespråkare äfven på dessa gebiet,
men i grunden torde principalen själf ha tillräckligt med
sundt fornuft i behåll för att afstå från värfvet.
Härtill kommer, att insamlingsanordnarna utgingo från
en falsk uppfattning af Strindbergs popularitet. Strindberg
är populär framför allt bland artister och litterater, i Sverige
likaväl som i utlandet: beundringen af honom har sitt
maximum på kaféer och redaktionsbyråer och sitt minimum i
hemmen. Strindberg er ingenting mindre än en folklig för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
