Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredrik Böök: Strindbergshyllningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180
Fredrik Böök.
känt och erkänt det: genom angreppen på den afgångna
regeringen, genom det velvilliga stöd han gaf hr. Brantings
allierade ministaren Staatf, genom den formliga huld- och
troskapsförsäkring han som gengåfva deponerade på Folkets
Hus («Tack go’ vanner! Hädanefter vet ni hvar ni har mig»),
genom den rörande ifver hvarmed han sedan dess hånger sig
åt aktuell politisk agitation i Socialdemokratens spalter,
oförtrutet behandlande ämnen, som han icke blott år
full-ständigt okunnig om — det vore ju ingenting
anmärknings-vårdt — men som han knappast synes ha det ringaste
verkliga intresse för.
Hela denne idylliska bild af ömsesidigt förtroende melian
de båda för sin trofasthet och beständighet världsbekanta
faktorerna: folkviljan och Strindberg, år i sig själf uppbygglig,
men blir det i än högre grad, om man söker devisen till
tatlan i Strindbergs sista stora teoretiska bekånnelseskrift,
Blå Boken. Det heter dår om socialismen, att den egentligen
år en rent kristlig idé, men öfversatt till materialismens
vul-gärspråk, arrangerad för positiv. Det forklaras, att den i sin
hedniskhet «införde inkvisitionen, bannlyste kättarna, tvang
de nöjda att vara missnöjda, och gjorde månskorna vilda och
förtviflade». Dår inskårpte Strindberg: «Om en öfverklass
någon gång anlägger grodperspektivet, så er dette abnormt,
icke uppriktigt, och väcker misstro.» Dår förekommo följande
tånkvårda ord : «Deciderade partimån under upprörda tider gå
omkring som filosofiska system, uppgillrade med partiets åsikter.
Från den ståndpunkten bedöma de människor, nationer,
böcker, tidningar, till och med konstverk, teater och musik.
Når du talar vid en socialist om en frånvarande månniska,
så blinker han först och tanker på en sekund efter om den
frånvarande år för eller mot, och straxt år hans omdöme
fårdigt: Det år en hof! Det år en bra karl! — Ser han ett
skådespel, så år det ett mästerverk om arbetaren berömmes
och kapitalisten år osympatisk, eller om bara en partivän
skrifvit pjåsen. Något så oskyldigt som en målad tatla får en
annan kolorit, om den år målad af en partivän. Färg och
teckning bli mästerliga, åfven om de äro usla. Därigenom
utslåppes så mycket falska vården, falskt mynt, falska
reputationer: falska storheter krusas, och verklig förtjänst
miss-värderas. »
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
