Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svar fra docent Fr. Böök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svar till Strindbergskommittén.
239
Tillsvidare fasthåller jag mitt öfverklagade yttrande, att
insamlingstanken utanför den tongifvande kretsen i
Stockholm «icke visat någon tändande verkan».
Kommitterade ha till slut tillskrifvit mig den
insinuationen, att Strindbergs sjukdomsfall i vintras varit simuleradt
i syfte att öka insamlingens resultat. Inför läsare, som icke
behärskas af sin biossande förtrytelse öfver en ovalkommen
kritik i lika hög" grad som kommitterade, hade jag väl
knap-past behof att tillbakavisa detta uttolkningsförslag. På tal
om de gynnsamma förhållanden, under hvilka insamlingen
ägde rum, hade jag äfven framhållit, att Strindbergs raskt
öfvervunna sjukdomsfall «i sista ögonblicket verkade som en
kraftig och lyckligt funnen stimulus». I de kursiverade
orden, som för öfrigt tillhörde en aldre, af mig ändrad
atfat-ning, men genom forbiseende kornmo med i det till Argus
öfversända manuskriptet, ligger en diskret antydan om att
insamlings- och hyllningsentusiasterna med tillfredsställelse
begagnade sig af den genom sjukdomen gifna chansen. Om
Strindberg personligen säges här ingenting.
Det är för kommitterades hela uppfattning synnerligen
karaktäristiskt, att de alltigenom känna sig företräda den
heliga, okränkbara folkmeningen gent emot en isolerad,
hård-nackad obstruktör. Med välbehag framhålles min absoluta
ensamhet. «Folkets breda lager» ha nu en gång för alla
gifvit Strindbergsbeundrarna ett förkrossande argument mot
dem som förneka hans förebildliga och för samtida svensk
kultur centrala betvdelse.
Så till vida är foretaget typiskt som modern
opinions-tillverkning. Man samlar en rad namn på ett upprop — jag
skall här inte närmare gå in på uppropsundertecknandets
psykologi — man disponerar några stora tidningar och börjar
bataljen. Det talas vidt och bredt om alla namn som läsas
under uppropet, men ingenting nämnes om dem som fattas.
Man begagnar sig af befintliga partiorganisationer och
trum-mar samman till kollekt. När man så lyckats erhålla 20000
undertecknare och 45000 kr. är folkmeningen färdig, och man
gör anspråk på att kritiklusten skall förstummas inför ett så
vördnadsvärdt votum om Strindberg som folklighetens blomma.
Gent emot denna litterära demokrati vill jag erinra om
att de tigande icke alla äro de samtyckande. När kommit-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
