Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gunnar Castrén: August Strindberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
Gunnar Castrén.
så maste han fram, och på allerhögsta befallning profeterade
han Ninives undergång. Men se, då förbarmade Herren sig
öfver Ninive, och Jona blef sittande under sin kurbits som
en desavouerad, sur, gammal profet. — Ar det likt?
Detta är allt jag kan säga: ’jag arbetade fåfängt, jag hafver
fåfängt och onyttigt förtärt min kraft’.»
Och visserligen har han rätt om man i hans gärning
seien kamp för några bestämda tankar. Han har icke uttalat
någon idé, som han icke sedan förnekat. Han har varit
pietist, ateist och vidskeplig teckentydare, han har angripit
kristendomen och av en koltrast återförts mot katolicismens
kors för att slutligen stanna i en dunkel tro på dunkla
veder-gällningsmakter; han har i naturvetenskaperna sett världens
frälsning för att senare stämpla deras världsåskådning som
veterinärfilosofi; han har hänförd sett samhällslyckan hägra
i en rousseauansk natursocialism och i Fouriers falanstére för
att något längre fram dyrka Nietzsche och
intelligensaristo-kratin och skildra de kultiverade, skarpslipade hjärnornas
seger över Tschandalapacket och slutligen allra sist närma
sig våra dagars politiska socialism; han har manat
männi-skorna att resa sig mot förtryckarne och befria sig från sina
lidanden, som alla äro deras verk, för att senare forklara att
i själva verket livet är en straffarbetsanstalt, där man skall
lida. Och alla dessa omsvängningar, alla dessa fornekeiser
äro icke resultat av någon på logisk eftertanke sig grundande
utveckling eller av någon systematiserad erfarenhet: de bero
på vad han omedelbart upplever i ögonblicket. Efter det
danar han sin världsåskådning, efter den längtan och det
behov hans sinne i stunden har. Hans syn på den sociala
frågans plats i livet växlar i mycket med hans egna
ekono-miska förhållanden, hans syn på kvinnan med lyckan och
olyckan i hans äktenskap, hans världsåskådning över huvud
med hans nervers spännkraft och det större eller mindre stöd
han känner sig behöva. I grunden är ju envar sin världs
centrum och bedöiner allt efter dess förhållande till sig själv,
men aldrig kommer väl detta så tydligt och så sublimt naivt
i dagen som hos Strindberg: han finner intet löjligt i att
mak-terna sända en Jungfru Maria Nyckelpiga för att från
Donau-trakterna kalla honom hem till Sverige eller en kråka för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
