Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gunnar Castrén: August Strindberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
August Strindberg.
3(57
av anklagelser mot honom själv, i «Master Olofs»
hopp-lösa slutord:
Stjrr högt mot himlen, rätt ut på fjärden,
dit bort mot målet, dit du vill så gärna,
du faller dock af som vi gjorde alla,
om ock ditt märke du tar på en stjärna,
ty himlens stjärnor ju också falla.
Och slutligen, kanske sammanhängande med allt detta:
lian har ett svagt nervsystem, som under den stora kristiden,
på — eller rättare just före — hans gång «Till Damaskus»
alldeles sviker honom.
Det är icke av sådana egenskaperen stor karaktär danas;
icke heller en lycklig, harmonisk människa. Men väl kunna
de i sin mån giva upphov till en stor författare.
Som alla litteraturens storman har Strindberg en
rike-dom, en fullhet av liv, som strömmar genom hans verk. Det
finnes i hans fenomenalt väldiga produktion många mer eller
mindre livlösa och likgiltiga saker, men huru ofta är det icke
man i hans skapelser tycker sig kunna räkna pulsens slag
hos honom, då han skrev ned dem — än jämn och lugn,
men oftare tat och feberhetsad. Den författaregåva, som leder
sina gestalters vägar lugnt som man flyttar pjäserna i ett
schackspel, har han aldrig ägt; själv står han mitt inne i den
värld, i vilken de röra sig, själv är han med i de strider de
kämpa. Sannare ord om hans verk kan ej sägas än dem
han skrev i «Sömngångarnätter», då han på stadsvandringen
gått förbi slakteriet vid Avenue de Neuilly med dess
kalv-hjärta i gauffrerat papper. —
Då gingo hastiga tankar
till gamla Norrbrobasarn,
dår lysande fönsterraden
beskådas av kvinnor och barn.
Dår hånger på boklådsfönstret
en tunnklådd liten bok,
det år ett urtaget hjärta,
som dinglar dår på sin krok.
Men hans verk blir icke blott så intensivt därför att det
genomströmmas av ett sådant omedelbart liv, det blir även
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
