Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ***: Brev från Finland - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Brev från Finland.
Lantdagen sammanträdde som vanligt den 1. februari
under omedelbart intryck av händelserna i Wiborg. Det
var ju icke några förhoppningar om att den kunde göra sin
röst gällande, då kort förut den föregående lantdagens fram
ställning i särskilda politiska frågor blivit avvisade och kur
sen för Finlands styrelse ytterligare betonats. Dessutom är
procedyren med utskottsbehandling o. s. v. långsam, och
innan de olika partierna enats om ordalydelsen av en adress,
tager det också sin tid. Inom de s. k. konstitutionella par
tierna tänkte man sig därför en möjlighet att på ett direktare
och verksammare sätt få landets känslor uttalade. Och den
man, som varit lantdagens talman under alla enkammarens
sessioner, hovrättsassessorn Svinhufvud, gjorde till villkor
för sitt återval, att han vid lantdagens öppnande skulle, då
han i det sedvanliga talet framförde lantdagens «undersåtliga
känslor», säga vad man i landet tänkte. Detta stötte likväl
paa opposition hos lantdagens två största partier, socialdemo
kraterna och gammalfinnarna. Båda fruktade för den lant
dagsupplösning, som ovillkorligen bleve en följd härav: de
senare äro ju i princip emot varje aggressivt tillvägagående,
och de förra tänkte på möjligheten att enkam maren, vilken
utgör den enda formen för partiets politiska inflytande, över
huvud icke mer skulle komma att sammanträda; de tänkte
utan tvivel också på att de skulle förlora sina arvoden.
Allt nog, de tre grupperna gingo åtskils, och följden var, att
en socialdemokrat, Tokoi, i tiden guldgrävare i Amerika, nu
handlande i Österbotten, en intelligent man och förträfflig
talare, men alldeles okunnig i landets ena språk, svenskan,
blev vald. Tills vidare har han skött sig väl, och man måste
hoppas att denna ställnings inflytande på partiets praktiska
politik blir hälsosam.
I olika former framträdde nu de förslag till uttalanden,
vilka man ansåg situationen kräva. Det intressantaste
från rent teoretisk synpunkt är det förslag till en full
ständig riksakt mellan kejsardömet Ryssland och storfursten
dömet Finland, som uppgjorts av två av lantdagens mest
framstående män, båda f. d. vieeordförande i senaten, vår
främste statsman L. Mechelin och vår främste jurist, friherre
R. A. Wiede. Det är ett stortänkt dokument, vilande på
213
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
