Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredrik Böök: La Rochefoucaulds Maximer - I. Verket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LA ROCHEFOUCAULDS MAXIMER.
I. VERKET.
Det hände mig nyligen att bli öfverrumplad med frågan,
ifall jag tyckte om La Rochefoucaulds Maximer att
ge något svar föreföll mig omöjligt. Tycker man om multi
plikationstabellen? Jag tror att den är sann, och att den är
nyttig, men nog är den hård, tröstlös och enformig. Hur
många gånger önska vi icke, att den vore mjukare, medgör
ligare, mera blid mot våra önskningar, drömmar och hopp,
att sju gånger tjugofyra timmar kunde bli den evighet vi
längtat efter och icke den fattiga vecka, som rinner mellan
våra händer, att de mångdubblade årens lopp kunde hejdas
och pressas tillbaka för att ge oss åter den stund vi förspillt.
Men tiden och rummet ha sina obevekliga lagar, som alla
våra känslor icke kunna rubba. Äfven människohjärtat har
sina naturlagar, stora, enkla och hårda; man kan förneka
dem, förbanna dem, uppröras öfver dem, men midt under
upproret lyder man dem, liksom man är underkastad tyngd
lagen till och med då man tror sig trotsa och besegra den.
La Rochefoucaulds Maximer, det är människohjärtats natur
lagar, skrifna i stenstil. Man läser dem, antingen med för
krosselse eller med bitter tillfredsställelse eller med ångest och
själfrannsakan eller under häftig motsägelse, men det är svårt
att afgöra om man «tycker om» dem eller ej.
Hvad man emellertid aldrig kan tvifla på, det är att La
Rochefoucaulds Maximer är ett af världslitteraturens stora
klassiska verk, klassiskt i detta ords alla bemärkelser. Det
har enkeltheten, den fullkomliga klarheten, inriktningen på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
