Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Claes Lindskog: Individualism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Claes Lindskog: Individualism.
individens frihet, där individen fritt och mäktigt utvecklade
sitt eget väsen och skapade vetenskap, konst, litteratur, men
samtidigt var redo att kämpa och dö för statens skull. Hel
las’ framtid berodde pä, om statsidéen kunde höjas och ut
vecklas till att omfatta ej blott de enskilda små staterna,
utan det gemensamma stora fäderneslandet. Men här tränger
sig individualismen fram i form av obegränsad partikularism,
gynnad även av de geografiska förhållandena i landet. Även
den minsta och uslaste av de hundratals staterna såg livets
härlighet och lycka fastbunden vid det absolutaste självstyre.
«Stadsstaten» var idealet, utöver vilket hellenen aldrig höjde
sig. Så uppvisar Hellas’ historia ett allas krig mot alla. Och
de försök, som gjordes av den ena eller andra staten att
med blod och järn ena småstaterna, strandade på det ener
giska motstånd, som då reste sig mot «förtryckaren».
Och tyvärr reste sig även inom de olika små staterna
nu och då det individualistiska sinne, som var hellenerna
nedärvt. Achilles-typen levde kvar. Den fann sin veten
skapliga utformning i sofisternas läror, som i utvecklingen av
individens själviska drifter sågo tillvarons enda mål. Och de
sofistiska idéerna togo kött och blod i Alkibiades, för vilkens
ärelystnad och njutningslystnad ingen gräns var satt. Det
var Alkibiades och Alkibiades’ anda, som blev Athens under
gång. Och Athens undergång blev Greklands undergång, då
Athen var den enda makt, som ägde förutsättningar att ena
hellenernas skilda folk och stammar.
Så är Achilles-andan hos hellenerna visserligen den
anda, som skapat deras enastående storhet i den mänskliga
kulturens utvecklingshistoria. Men det är å andra sidan just
denna anda, som har sönderfrätt och förstört Hellas. Vi
funno den redan utpräglad i de homeriska sångernas folk,
och så stark var dess makt, att inga sociala eller kulturella
förändringar förmådde att i längden utrota densamma den
anda, som funnit sitt mest pregnanta uttryck i Prometevs’
väldiga ord hos Aischylos:
Claes Lindskog.
«Blott den är lycklig, som är konung över
gudarna.»
432
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
