Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cl. Lindskog: Eitrem og Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EITREM OCH NILSSON.
GREKISK MYTOLOGI I MODERNA BEARBETNINGAR.
De grekiska myternas fortlevande genom årtusenden är ett
bland de märkligaste exempel på idéernas livskraft,
som vi överhuvud äga. Myterna föddes på en tid, då fanta
sien ännu hade väldet i världen. I sin skönaste gestalt fram
trädde de hos världens mest fantasimättade folk, de gamle
grekerna. Men ju mera vetenskapen steg fram till heder,
dess mera trångbodd blev fantasien och dess sparsammare
växte myterna fram. Det är egendomligt, att just det folk,
som mer än något annat åt mänskligheten skänkt en skatt
av blodfulla myter, genom sitt begär efter kunskap och sin
lust till forskning trängt myterna undan i vrårna och till
sist genom uppbyggandet av den första vetenskapliga världs
förklaringen dödat dem.
Men under större delen av den grekiska antiken voro
myterna ännu levande: i folkets fantasi, i diktarens och konst
närens skapelser, i kult och religion. Redan i de homeriska
sångerna återspeglar sig myternas väsen i de mest växlande
gestalter och återgives ide mest olika tonarter. Så blir det
i dikten om Åres’ och Afrodites kärlek den vanvördige
skalken snarare än den gudfruktige siaren, som för ordet.
Tragedien omdiktar myterna efter dramatiska krav, kome
dien uppsätter obarmhärtigt ’gudar och heroer såsom
Dionysos och Herakles som skottavlor för gyckel och som
urtyper för mänsklig dumhet] och dårskap. Den fromma
lyriken, med Pindaros i spetsen, ränsar bort ur myterna det,
som ej passar samman med en högre uppfattning av det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
