Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik Hedén: Gestalter ur Sveriges nyare historia. 3. Adolf Hedin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inn Erik Hedén.
genast intaga en annan plats. Länge användes han av länt
mannapartiet föga i utskottsarbete. Omsider insattes han på
1880-talet i konstitutionsutskottet, för vilket han ju var enastå
ende lämplig, och där han fann sitt käraste arbetsfält. Men
vid högerns seger på 1890-talet utdrevs han därifrån, och när
vänstern på 1900-talet åter kunnat sätta in honom där, an
sågs han för gammal; han insattes i stället i talmanskonfe
rensen, där han för övrigt hade anspråk att bli placerad i
sin egenskap av ålderspresident. Hans enskilda förhållanden
voro under senare år mycket svåra. Fattig hade han alltid
varit, och sedan han redan på 70-talet lämnat redaktörsplatsen
i Aftonbladet, hade han enbart försörjt sig på tillfälligt ar
bete ett tillfälligt arbete av sällsynt varaktigt värde och
just därför mer tidsödande än vinstbringande. Därtill kom
sjukdom; högra handen förlamades, han kunde en tid alls
icke skriva, fick sedan lära sig skriva med den vänstra.
Svåra plågor hade han också. Hans gamla hushållerska,
som trofast skötte honom, och varmt var fäst vid honom,
hade ej alltid glada dagar.
Men ändå slutade ej hans liv olyckligt. Han hade sett
försvarsfrågan få en någorlunda tillfredsställande lösning.
Han hade visserligen rönt smärtan att se unionen med
Norge sprängas sönder, men det krigshot som redan förut
skymtat och nu syntes överhängande hann han se försvinna
för evigt. Han fick visserligen ej se Sverges första vänster
ministär bildas, men han fick uppleva den vänsterns val
seger som hade ministären till oundviklig följd. Han kände
att en ny och för hans ideal bättre tid randades. Person
ligt erkännande började han också att röna. När han 1901
efter den bitande kritiken av regeringens härordningsförslag,
slöt med att i viss mån tillstyrka detsamma, förklarade
krigsminister Grusebjörn att han med intresse skulle över
väga anmärkningarne från den gamle försvarsvännen på
Stockholmsbänken, då han visste att «de dikteras icke av
någon slags illvilja eller elakhet utan av det renaste intresse
för den stora frågan som under så många decennier haft hans
livligaste sympatier» ett uttalande som kammaren hälsade
med bravorop. När han senare under den andra Boström
ska ministären angrep en skolrektor (sannolikt oförtjänt), för
att denne överansträngt sina lärjungar, slöt ecklesiastikmini-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
